tias/th

Tisdagar är piss. Denna är inget undantag.

Vaknade (eller något som skulle likna ett uppvaknande) med magont som satte stopp för skola idag. Det gick dock över, men tyvärr gick det över till en helt besinningslös huvudvärk som vägrar ge med sig. Kan inte gå och lägga mig och sova heller eftersom då kommer jag sova för länge, vara uppe sent ikväll och inte kunna gå till skolan imorrn heller.

Man vet liksom att en dag är helt fucked när inte ens nya avsnitt av Family Guy och American Dad piggar upp.

Kanske skulle man vara riktig svenne banan och skylla all denna patetiska låtsasmisär på hösten. Men nej, får nog spara det trumfkortet tills något går åt helvete på riktigt.

Åt tacos innan, det var grymt gott. Ett av de bästa South Park avsnitten handlar om Jennifer Lopez och tar även upp ämnet tacos. Sjukt bra. Imorgon ska jag gå på lektion. Kors i taket och allt sådant.

Hepp!

Som någon slags ny festansvarig i korridoren (ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att ingen egentligen har utsett mig till det, men jag gillar ändå titeln på något sätt) tog jag tag i saker och ting idag. Efter den östeuropeiska diktaturstilen med att bara sätta upp ett datum och så var det med det, hade det kommit en del reaktioner. Det visade sig att övriga proletärer i korridoren inte var lika lediga och tillgängliga på det av tjeckiskan valda datumet.

Så: från östeuropeisk commiestyle till Webersk byrakratistil. Ett fullständigt schema med sex datum, och alla namn uppskrivna i en tabell, där folk bara kan sätta ett kryss på det datum de är tillgängliga på. Från början hade jag även tänkt lägga till ett par extra kolumner för övriga önskemål och variabler, men insåg att alla nog inte skulle förstå det upplägget.

Skrev upp en viss Erik på listan. Till en granne kom och frågade vem denne Erik var. Det visade sig att det inte bor någon Erik alls här, och har aldrig gjort de senaste tre åren åtminsonte. Eriks riktiga namn visade sig visst vara Daniel. Mitt sinne för att komma ihåg namn är och har dock aldrig varit bra på något sätt, så jag förlåter mig själv utan problem.

Jag har blivit sjukt usel på att uppdatera den här bloggen. Det beror inte på att jag sitter med huvudet i studieböckerna, eller att jag lever ett fruktansvärt aktivt liv där jag inte har tid till att delge mina bittra erfarenheter av livet. Nej, det beror snarare på att det inte händer så mycket. Alla är inne i ett mörkt hösttöcken där inte mycket nytt händer.

Men jag kan väl dela med mig av några små saker som inträffat.

Jag är numera någon slags festansvarig i korridoren efter att ha visat upp mig på en efterfest förra helgen... Alla som känner mig vet att mina organisatoriska egenskaper är helt förkastliga och inser snabbt att det inte kommer gå bra. Fick en rätt bra idé (enligt mig själv) om att göra ett avancerat schema där folk både skulle få kryssa i datum och vad för slags event det skulle bli, men insåg att det skulle se alldeles för svårt och byråkratiskt ut. Så jag har delegerat ut ansvaret på min tjeckiska granne. Med sann östeuropeisk diktatorstil satte hon helt sonika ett datum och klockslag, och så var det med det.

***

Min närvaro i skolan har varit ungefär lika bra som våra folkvalda riksdagspolitiker. Det borde väl säga det mesta.

***

Nickes tjej har bil, vilket resulterar i att det stora studiemedel som jag som svensk student får tilldelat per månad inte längre går ENBART till mat för att överleva.

***

Mina favoritserier Family Guy, American Dad och South Park sänds återigen efter uppehåll. Det är en tröst så god som någon i höstmörkret.

***

På torsdag åker jag till föräldrarna i Falkenberg för en långhelg med mammas mat och annat härligt. Vem vet, kanske Revbenet bjuder på en kulinarisk upplevelse också. Så här skrev jag efter en av de första gångerna han lagat mat på en av våra legendariska herr-kvällar:

Han är den bästa kocken jag någonsin haft äran att träffa. Helt sinnessjukt.. Hans pappa är någon slags mästerkock eller nått, och han har ju ”snappat upp ett och annat”... Så igår åt jag den bästa rostbiffen (sådär helt perfekt tillagad, härligt rosa i mitten och helt sinnessjukt saftig) tillsammans med hans hemmagjorda potatissallad som för övrigt skiljer sig lika mkt från köpt potatissallad som en svart panter skiljer sig mot en kkk-medlem... så då kanske ni fattar (förutsatt att ni vet vad svarta pantrarna och kkk är då..)

Skrivet för nästan exakt fyra år sen, därav det taffliga språket, den tveksamma jämförelsen och den något udda användningen av ordet "sinnessjukt".

***

Det får nog räcka för nu tror jag. Sängen väntar.

Idag var jag närvarande vid ett seminarie som behandlade grundlagsskydd. Det handlade bl.a. om religionsfrihet, men också om huruvida det är förenligt med våra grundlagar att kvotera in minoriteter i diverse samhälleliga institutioner. Upplagt för en rätt intressant debatt, skulle man kunna tänka sig.

Om det nu inte vore för att jag har en klasskamrat som är så dum på så många plan att hela hon borde kriminaliseras.

Hon har gjort det till sin grej att räcka upp handen, prata extremt långsamt om allt möjligt (ofta inte ens relaterat till vad som diskuteras) på ett sätt som får henne att framstå som mentalt retarderad. Idag slog hon dock alla rekord.

Under samtalen om religionsfrihet räcker hon upp handen och frågar "men jag fattar inte varför det över huvud taget finns religionsfrihet?". En kille svarar att "det finns faktiskt människor som tror på gud, som faktiskt dedikerar sina liv till sin tro och oavsett vad du eller jag tycker om det så ska väl de skyddas och tillåtas tro på vad de vill?".

Det är då det kommer. Världens genom tiderna sämsta jämförelse.

Dumhuvudet säger till svar: "Men då måste vi ju grundlagsskydda fotbollshuliganer också för de tror väl på vad de gör?"

Det blir helt tyst.

Det fortsätter vara tyst, och rummet färgas rött av rodnad från samtliga närvaranden.

Lite mer tystnad innan läraren ingriper (med feghet) och skyndar vidare till ett annat ämne.

Här sitter det alltså en människa som ändå på något sätt har tagit sig igenom gymnasiet med tillräckligt bra betyg för att komma in på juristlinjen på Lunds universitet och hon förstår inte skillnaden mellan en troende person och en fotbollshuligan. Vid detta laget ligger jag i stort sett parallellt med bänken och tittar upp i taket och letar efter dolda kameror, övertygad om att detta måste vara någon del i ett tv-program. Det är det inte.

Nu skulle man kunna tro att det var slut med detta. Nej nej. Den dumma dumma flickan har bara värmt upp. Ämnet kvotering kommer upp, främst kvotering vad gäller personer med utländsk härkomst. Hon raljerar med att hon minsann har två utländska föräldrar och att hon inte behövt någon kvotering för att komma dit hon har kommit i livet. Hon visar således med tydlig bestämdhet att hon är emot kvotering.

Tills ämnet glider över till könskvotering av chefsposter. Då ändrar hon plötsligt uppfattning och menar att sådan kvotering är självklar. Varför är den självklar? Här kommer svaret, hyfsat exakt citerat:

"Ja men det var ju nån undersökning som visade att det tar sju generationer för något att etablera sig i samhället, så det kommer ju ta exempelvis sju generationer innan alla män inte tycker att det alltid är kvinnors fel att de blir våldtagna.. Så därför måste vi börja kvotera in kvinnor redan nu."

Hela gruppen (11 killar och 11 tjejer, för övrigt) börjar småviska, skratta och själv kan jag inte längre hålla mig utan utbrister "LOGISKT!".

De som orkar börja argumentera emot hennes, minst sagt svaga, logiska sammanföljd av två fristående "fakta", och hon förblir tyst de sista tio minuterna. Men nästa seminarie är jag övertygad om att hon är tillbaka i högform. Can't wait...

Stora tvätt- och städdagen idag. Det var akut på många plan. Framförallt behövde jag tvätta alla mina byxor. Slängde i dem i tvättmaskinen innan. Tyckte det verkade konstigt att jag bara hade tre par att tvätta, men reflekterade inte så mycket över det utan ställde in tvättmaskinen och gick upp igen. Kom sen på att jag borde organisera om lite i min gigantiska byrå (den rymmer alltså brutalt mycket). Då hittar jag resten av mina jeans i en låda.

Kom på att jag för någon vecka sen fick ett infall (eftersom min tvättkorg redan då var full) att använda en av de tomma byrålådorna till extra tvättkorg. Synd att jag glömde det infallet lika fort som jag fick det.

Eftersom mitt hår börjar bli hyfsat långt och jag hatar att ha hår i ansikte och ögon kammar jag det bakåt. Det borde jag kanske inte gjort med tanke på att man skulle på förkrök hos Emil Stalin, Erik Lenin och John Marx. FIck en del pikar under kvällen kan jag säga.. Men eftersom jag är så ödmjuk och fantastisk så skrattade jag med dem om mig, dessutom i vetskap att jag hade huggt lika frekvent själv om någon annan sett ut som jag gör.

Fattade ni vad jag skrev ovan? Det gör nämligen inte jag nu när jag läste igenom det, men jag skyller på att min hjärna för tillfället ligger i dvala. Ska ta mig ut i köket och äta lite nu känner jag.

Tátá

När nästintill hela umgängeskretsen gräver ner sig i allt från nykterhet, bullbakning, facebookragg och annat tjafs och man sitter och funderar på vad man egentligen ska göra en lördagskväll är det rätt bra timing att få sms med följande korta budskap: "Fest hos oss ikväll. Kom gärna".

Denna kväll har ägnats åt att titta på diverse webtvprogram och lite konverserande över msn. Konversationerna som hållits har varit oerhört underhållande för deltagande parter, men det som sagts har varit av... ska vi säga tveksam natur? Sådana konversationer behövs dock ibland, skrattmusklerna behöver få sin träning också.

Imorgon är det helg och ingen verkar veta vad det kommer föra med sig.

Jag är väl medveten om att jag varit inaktiv här de fyra senaste dagarna, men det har sina förklaringar. Efter tentan som skrevs i onsdags har jag spenderat all tid till att umgås med vänner och fröjdas över lite ledighet, vin och skrål. I torsdags var undertecknad på en sjukt bra spelning på Mejeriet. Immortal Technique körde en ruggigt tight spelning, och det var en groteskt tät stämning i lokalen. Det blev nästan lite väckelsemöte emellanåt.

I onsdags blev det ett besök på Västgöta nation - Lunds inofficiella utbytesstudentnation, men det var ändock trevligt, min generella skepsis till utbytesstudenter till trots. Hände en del flummiga saker den kvällen (som jag inte riktigt orkar nämna), men det var sjukt kul.

Fredagen och lördagen gick i korridorsfestens tecken. Togafest igår på ovanvåningen, innehållandes exempelvis en vinfontän som någon ingenjörsstuderande hade skapat. Fredagen spenderades först på Fredmans pub i Helsingkronas lokaler där det åts billig texmex-mat och dracks ännu billigare öl (80 spänn för en ölkanna är inte så dyrt...). Sen helt apropå damp det ner en inbjudan till korridorsfest på Smålands, där folk var utklädda till kravodlade frukter (tror det var temat åtminstone).

Fyra rätt galna dagar med andra ord, men nu är det dags att återigen chilla och plugga.

Tycker tentan gick bra idag, är rätt säker på att den blir godkänd. Var dock tur att jag spenderade hela gårdagen till att nöta regler vid bodelning och arvsrätt. Detta ska firas tillsammans med "låningen" som kommer vid midnatt. Blir väl ett par öl eller så med Herr D.

Imorgon kommer Revbenet till Lund och vi är ett gäng som ska gå på konsert och titta på Immortal Technique, ska bli väldigt, väldigt roligt.

I övrigt är det inte mycket att rapportera mer än att det ser ut som ett krig här, så jag ska göra en snabbstädning nu.


Skål!

Denna måndag har präglats av många bra beslut från min sida känner jag. Jag gick upp tillräckligt tidigt för att kunna äta frukost innan lektionen som började 8. Vidare tog jag sedan mig till gymet, och dessförinnnan hade jag beslutat mig för att ta en liten nap, vilket var en mycket bra sak att göra. Efter det så gick mustaschmannen och jag till Hemköp där vi handlade lite mat, och efter mycket velande så beslutade jag mig till slut för att köpa ett par bitar lövbiff, och det ångrade jag verkligen inte en timme senare.

Det finns en sak dock som jag inte riktigt lyckats med idag, och det är att plugga till stundande tenta som kommer på onsdag. Det är väl lite av en missräkning (för att göra ett understatement), men man kan ju som vi alla vet inte få allt.