I know I'm boring
Jag har blivit sjukt usel på att uppdatera den här bloggen. Det beror inte på att jag sitter med huvudet i studieböckerna, eller att jag lever ett fruktansvärt aktivt liv där jag inte har tid till att delge mina bittra erfarenheter av livet. Nej, det beror snarare på att det inte händer så mycket. Alla är inne i ett mörkt hösttöcken där inte mycket nytt händer.
Men jag kan väl dela med mig av några små saker som inträffat.
Jag är numera någon slags festansvarig i korridoren efter att ha visat upp mig på en efterfest förra helgen... Alla som känner mig vet att mina organisatoriska egenskaper är helt förkastliga och inser snabbt att det inte kommer gå bra. Fick en rätt bra idé (enligt mig själv) om att göra ett avancerat schema där folk både skulle få kryssa i datum och vad för slags event det skulle bli, men insåg att det skulle se alldeles för svårt och byråkratiskt ut. Så jag har delegerat ut ansvaret på min tjeckiska granne. Med sann östeuropeisk diktatorstil satte hon helt sonika ett datum och klockslag, och så var det med det.
***
Min närvaro i skolan har varit ungefär lika bra som våra folkvalda riksdagspolitiker. Det borde väl säga det mesta.
***
Nickes tjej har bil, vilket resulterar i att det stora studiemedel som jag som svensk student får tilldelat per månad inte längre går ENBART till mat för att överleva.
***
Mina favoritserier Family Guy, American Dad och South Park sänds återigen efter uppehåll. Det är en tröst så god som någon i höstmörkret.
***
På torsdag åker jag till föräldrarna i Falkenberg för en långhelg med mammas mat och annat härligt. Vem vet, kanske Revbenet bjuder på en kulinarisk upplevelse också. Så här skrev jag efter en av de första gångerna han lagat mat på en av våra legendariska herr-kvällar:
Han är den bästa kocken jag någonsin haft äran att träffa. Helt sinnessjukt.. Hans pappa är någon slags mästerkock eller nått, och han har ju ”snappat upp ett och annat”... Så igår åt jag den bästa rostbiffen (sådär helt perfekt tillagad, härligt rosa i mitten och helt sinnessjukt saftig) tillsammans med hans hemmagjorda potatissallad som för övrigt skiljer sig lika mkt från köpt potatissallad som en svart panter skiljer sig mot en kkk-medlem... så då kanske ni fattar (förutsatt att ni vet vad svarta pantrarna och kkk är då..)
Skrivet för nästan exakt fyra år sen, därav det taffliga språket, den tveksamma jämförelsen och den något udda användningen av ordet "sinnessjukt".
***
Det får nog räcka för nu tror jag. Sängen väntar.
Men jag kan väl dela med mig av några små saker som inträffat.
Jag är numera någon slags festansvarig i korridoren efter att ha visat upp mig på en efterfest förra helgen... Alla som känner mig vet att mina organisatoriska egenskaper är helt förkastliga och inser snabbt att det inte kommer gå bra. Fick en rätt bra idé (enligt mig själv) om att göra ett avancerat schema där folk både skulle få kryssa i datum och vad för slags event det skulle bli, men insåg att det skulle se alldeles för svårt och byråkratiskt ut. Så jag har delegerat ut ansvaret på min tjeckiska granne. Med sann östeuropeisk diktatorstil satte hon helt sonika ett datum och klockslag, och så var det med det.
***
Min närvaro i skolan har varit ungefär lika bra som våra folkvalda riksdagspolitiker. Det borde väl säga det mesta.
***
Nickes tjej har bil, vilket resulterar i att det stora studiemedel som jag som svensk student får tilldelat per månad inte längre går ENBART till mat för att överleva.
***
Mina favoritserier Family Guy, American Dad och South Park sänds återigen efter uppehåll. Det är en tröst så god som någon i höstmörkret.
***
På torsdag åker jag till föräldrarna i Falkenberg för en långhelg med mammas mat och annat härligt. Vem vet, kanske Revbenet bjuder på en kulinarisk upplevelse också. Så här skrev jag efter en av de första gångerna han lagat mat på en av våra legendariska herr-kvällar:
Han är den bästa kocken jag någonsin haft äran att träffa. Helt sinnessjukt.. Hans pappa är någon slags mästerkock eller nått, och han har ju ”snappat upp ett och annat”... Så igår åt jag den bästa rostbiffen (sådär helt perfekt tillagad, härligt rosa i mitten och helt sinnessjukt saftig) tillsammans med hans hemmagjorda potatissallad som för övrigt skiljer sig lika mkt från köpt potatissallad som en svart panter skiljer sig mot en kkk-medlem... så då kanske ni fattar (förutsatt att ni vet vad svarta pantrarna och kkk är då..)
Skrivet för nästan exakt fyra år sen, därav det taffliga språket, den tveksamma jämförelsen och den något udda användningen av ordet "sinnessjukt".
***
Det får nog räcka för nu tror jag. Sängen väntar.
Kommentarer
Postat av: Revbenet
Haha när fick jag mitt nya epitet? :D
Förstår det förståss, blir lite varm i hjärtat av dina varma ord. Med smicker kommer du ju hur långt som helst så vi får väl ta och svänga ihop något gott en av kvällarna. ;)
Trackback