tias/th

Hittade av en slump detta lilla klipp från förr i tiden. Varför ser vi aldrig artister ta med sig cigg och askfat in till Leno eller Letterman nu? Och hur trist är det inte att gäster i dessa program idag inte är tillnärmelsevis lika intressanta som Frank Zappa i detta klipp?

Om jag någonsin avlar fram några ungar ska jag vara stenhård på vad de får se på TV. Jag tror inte på alla skrönor om videovåld och liknande. Men jag tror att vissa människor inte borde få leda barnprogram. Följderna kan bara bli katastrofala av att låta sina barn bli vilseledda av personer som uppenbarligen inte bara har en skruv lös utan snarare hela Clas Ohlssons sortiment skramlande innanför pannbenet..

Man vet att man är uttråkad när man kommer på sig själv att scrolla med mus-scrollknappen i takt med musiken i hörlurarna, i brist på bättre saker att göra...

Efter att ha varit sjuk i influensa ett tag så börjar jag nu känna mig nästan frisk, med undantag för lite hosta och en del snorande. Idag har jag istället ägnat dagen åt att ha ont i ryggen. Jag känner mig som en gammal grinig gubbe som blir tjurig för att ungdomar inte ger upp sin sittplats på bussen. "Det är min generation som byggt upp det här samhället"-köret. Jag har tyvärr aldrig fått den repliken slängd på mig och det är förmodligen för att jag har svaret redo, alternativt att jag ser alltför skräckinjagande ut. Men om jag någonsin får chansen att besvara så skall mitt svar bli något i den här stilen:

"Jag tänker INTE ställa mig upp för dig och din generation. Samhället är sämre nu än vad det var på din tid, och det kan ju knappast vara mitt fel, utan ditt fel. Det är ditt fel att inflationen är så hög, att mat och bensin kostar oskäligt mycket. Det är ditt fel att inget vaccin mot HIV har uppfunnits, att det dör tusentals barn varje dag och att världen ser ut som den gör. När jag tänker efter så borde du inte ens vara berättigad att finnas på denna buss/tåg, så vänligen far åt helvete!"

Nu ska jag lägga mig på rygg med en värmedyna under och läsa en gammal bok av Tom Clancy. Jag tror precis jag åldrades 40 år.

Jag har rätt många ovänner och människor som jag rent generellt tycker rätt illa om som "vänner" på allas vårt favoritcommunity Facebook. Idag tackade jag dock nej för första gången till att bli vän med en som gjort en "vänskapsförfrågan".

Ibland får man liksom bara säga nej.

Som flickan sade.

Denna vecka har jag min andra vecka semester på detta sommarlov. Tanken var att jag och de två andra skulle ut och vandra, men eftersom min sjukdom fortfarande håller ett fast grepp om mig, får vi se om jag kan medverka. Febern har fortfarande inte släppt, och det låter som jag har ungefär en vecka kvar att leva innan lungcancern tar mitt liv. Dessutom verkar min kropp producera tillräckligt med snor för att täcka en tredjedel av planetens yta.

Jag fick dock ett glatt besked när jag såg att jag blivit antagen till mitt förstaval nästa termin - Stats- och förvaltningsrätt med juridisk introduktion. Återstår väl kanske att se hur kul det egentligen är, men jag lyckades åtminstone komma in bland de 25 lyckliga (?) av 232 ansökande.

Nu ska jag lägga mig och läsa lite, min bror har nämligen ockuperat TV:n. Han sitter och tittar på den fantastiskt usla serien O.C för andra gången, från första till sista avsnittet. Sen har han mage att racka ner på mig och morsan som tittar på kvalitétserierna Krigets Vindar och Krig och Hågkomst.



Lite feber, en Treo o droppar echinea
Utdäckad i soffan o hoppas kroppen helar
Medan TVn visar mer skit på ny tid
O Apoteket kränger medicin till dyrt pris
Så snyt dej högt om du känner som jag
Och upp med tekoppen i händerna, dawg!
Timbuktu - En vecka med

Egentligen behöver väl inte detta skrivas, men jag gör det ändå.


Att se två barn ta ett sista farväl av sin mor, kan få den starkaste tråd att brista.


Begravningar är ett rent helvete men i slutändan tror jag ändå att de gör gott, i det att vi får något slags avslut.

Har åkt på en förkylning deluxe, med hög feber, halsont och en täppt näsa. Trots att jag i morse hade 39.2 grader feber gick jag till mitt jobb, lojalt och trofast vetande att de redan är underbemannade. Man vill ju inte lägga sten på börda, eller hur nu ordspråket lyder.

Givetvis gick jobbandet åt skogen, så jag fick gå hem vid klockan tre och nu är jag förmodligen ännu sämre än vad jag var innan.

Idag var det min tur att bli utsatt för marodörverksamhet. Detta i form av en turistande familj som tio minuter före stängningsdags kom in och tvunget skulle ha reda på allt och lite till om mobiler och tillhörande abonnemang. Jag misstänker, till råga på allt, att de kommer från Borås och därmed säkerligen också hejar på Elfsborg.


På fredag är det begravning, vilket jag inte ser fram emot, men det måste och skall göras.


För övrigt har min nypiercade lillebror smittat mig med en mastodontförkylning, som jag befarar bara kommer bli värre och värre för varje dag.

Det kom in en mycket suspekt man idag på jobbet. Han hade en mobil i handen, vilken han inte alls kunde förstå sig på. Han påstod att den hängt upp sig och att man inte kunde trycka på några knappar. Jag noterade att abbonemanget var från operatören Glocalnet. Frågade lite retsamt om han testat Telias kundtjänst.
"Javisst, men de sade att jag skulle komma in hit", sade den suspekta mannen.
"Oh reeeeeaaaally?", tänkte jag. "Så du ringer med Telia alltså?", fortsatte jag.
"Japp, det har jag alltid gjort sen de hette Televerket", fortsatte mannen.  Nu visste jag att han ljög.

Då stängde jag av mobilen och satte igång den igen.

TRYCK IN PIN, stod det på mobilens display nu. Men märkligt nog kunde inte mannen sin egen pinkod, började skrika på mig och undra "varför i helvete" jag startat om mobilen, och gick sedan ur butiken rosenrasande.


Kontentan blir väl att inte komma in till mig om du har stöldgods som du vill ha hjälp med.

"Cheers mate!" är något jag egentligen bara associerar med spritintag tillsammans med den gode Herr D. Så när jag idag hade varit vänlig och hjälpt en australiensare att leta upp en laddare till mobilen, och han tackade med ett "Cheers mate!", så började jag nästan titta mig runt omkring. Det saknades liksom en flaska skeppet och ett par redbull.

För övrigt funderar jag på att bli en bättre människa, vi får se hur det slutar.

Jag tycker det är mycket otrevligt med människor som inte kan kompromissa. Det blir väldigt jobbigt att umgås med sådant folk i längden.

Och det var ungefär vad jag hade på hjärtat just nu.

Eller förresten, en sak till. Det är störigt med personer som inte kan stava till ordet restaurang. Så svårt kan det omöjligt vara.

Lite efter klockan två i natt kom jag hem efter en veckas festliga aktiviteter i Roskilde. Vädergudarna älskade oss hela veckan, förutom en timme innan sista numret (Jay-Z), vilket medförde att en liten blek tanig människa i vårt sällskap brände sig rätt rejält och ömsade skinn likt en orm.  Själv kom jag undan med att halsen och nacken brändes. Mustaschmannen spenderade otroligt mycket tid i solen utan att varken bränna sig eller bli särskilt brun, det ryktas om att hans mustasch fungerar som en uv-sköld.

Bland de konserter som sågs stack några ut. Neil Young var den som skänkte mest njutning. Bob Hunds första konsert på fem år var helt fantastisk, trots att de fick spela relativt tidigt på söndagen som alltid är den sämsta dagen att spela på. Chemical Brothers var helt galet med en ljusshow som var mycket mäktig. Seasick Steve var en helt ny bekantskap - en gubbe som såg ut som en hillbilly, men som fick ett helt tält att lyfta med grym blues. Dengue Fever var även det något nytt, och väldigt trevligt.

Jag kanske återkommer med ett par anekdoter från alla strapatser, om jag bara kan hitta dem i mitt minne som är lite sargat för tillfället.

Känner en viss otålighet. Kan knappt vänta på stunden imorgon när tältet är uppsatt, grejerna i ordning, stolen utvecklad och ljudet av en öl som öppnas hörs.

Annars är det rätt lugnt, har packat det mesta idag, ska färdigställa det sista imorrn.

För övrigt vore det nice om man hittade riktigt stora oljefyndigheter i Zimbabwe så USA kunde gå in och avsätta Mugabe. Men det känns tyvärr inte så aktuellt.

I morse åkte min lillebror till Spanien med sex kompisar. Buss ända ner till Costa Brava. Måste erkänna att jag är lite storebrorsaktigt oroad över hur han ska klara det.

Annars har dagen bestått av ledighet, samt ett besök i Halmstad där det inhandlades ett tält och gummistövlar. Nedräkningen känns i hela kroppen, på söndag bär det av till Roskilde. Ett högtryck är på ingående sägs det så jag hoppas att jag inte kommer behöva använda stövlarna...

Dags att sova nu, jobb imorgon väntar innan 9 dagars ledighet med vin kvinnor och sång. Eller åtminstone varm öl, peter&jordan och livemusik.

På mitt kära jobb så kretsar en rätt stor del av aktiviteterna kring mobiltelefoner. Trots det har jag alltid haft rätt sunkiga mobiler själv, förmodligen för att jag har inställningen att ju dyrare något är desto större chans att det går sönder om det är jag som är ägaren av föremålet. Men imorgon ska jag faktiskt investera i en ny och fin mobiltelefon.

En som också investerade i en ny mobiltelefon var en kund som jag hade idag. Han ägnade först 13 minuter på telefon att jiddra om diverse oviktiga detaljer som jag hela tiden fick förklara tre gånger. Sedan kom han in i butiken (med pippi långstrum-frisyr) och fortsatte jiddra. Han ville även pruta femtio kronor på en mobil, som redan var nedsatt sju hundra kronor. Sitt prutande motiverade han med att han minsann läst en kurs i försäljning och visste att jag inte ville något annat än sälja honom mobilen.

Men där hade han fel, för jag ville inte alls sälja mobilen till honom. Så efter tio minuters diskussion (han tjatade, jag skrattade) så gav han med sig och betalade det hemska priset 499:-.

För er som aldrig jobbat i butik så finns det en regel angående jobbiga kunder. De kommer alltid en kvart innan stängningsdags. Precis när du bara räknar sekunder efter en jobbdag och förbereder dig på att gå hem och slappna av - då kommer de. Det slår banne mig aldrig fel.

När jag var liten gick det en serie på tv som hette Krigets vindar. En sjukt bra serie om andra världskriget, som jag och min moder brukade sitta uppe och titta på. Tack vare internet gör vi nu om detta. Skillnaden ligger väl förstås i att vi inte tittar på den gamla tv:n av märket Salora och som var 28 tum, utan istället en lite mer modern och större tv.

Nu är det dock läggdags så att ännu en dag med meningslösa frågor om hemelektronik kan besvaras imorgon av yours truly.

TV är ett visuellt medium, det tror jag vi alla kan hålla med om.
Det finns ett överflöd av människor som inte har så mycket mer till mål här i livet än att få synas i TV, även detta tror jag de flesta håller med om.
Eftersom TV är ett visuellt medium, borde det ligga i allas intresse att visa fina saker.


Min enda fråga lyder: Varför är det så svårt att sätta fina människor i TV? Jag tänker närmast på nyhetssändningar och de som går under kategorin "nyhetsankare". Jag förstår givetvis att man inte kan tillsätta enbart vackra människor på de redaktionella och journalistiska posterna. Men det borde väl inte vara så svårt att ordna så att de personer som sitter och läser på en teleprompter (vilket borde kräva ett hyfsat lågt IQ), ser bra ut?

TV4 har tagit steg i denna riktning, förutom att de missat att inte alla som tittar på nyheter är ensamma och kåta killar. Sätt in folk för alla. Unga snygga tjejer och killar för ungdomarna, och gamla eleganta snygga män och kvinnor för den äldre befolkningen. Det enda de gör är ju trots allt att läsa innantill, så kraven är ju inte direkt enorma.


Varför jag tänker på sådant här, är också en berättigad fråga men den tar vi någon annan dag.

Jaha, kanske dags för en uppdatering här efter en mindre paus på lite mindre än två veckor.

Det har tittats på mycket fotboll, faktum är att det nästan blivit lite av en familjeaktivitet här på kvällarna, där till och med min morsa har suttit och tittat emellanåt. Fotboll kan minsann ha en liten helande effekt, eller åtminstone kan den få oss att skifta fokus för en stund.

Jag har hunnit med att vara nere en snabb sväng i ett väldigt dött Lund, för att hämta dator och andra saker som inte kunde tas med på tåget upp första gången. Under den korta visiten såg jag även ett band live - The cool kids. En mycket trevlig upplevelse och ny bekantskap. De gav allt de hade på scen och röjde ordentligt fast det inte var någon stor publik direkt. Sådant får nästan alltid mig på fall.

Om sex dagar så beger jag mig till Roskilde. Neil Young, Radiohead och Bob Hund är de primära målen.

Man kan också notera att årets självmål har gjorts av "alliansen". Att de partier (åtminstone M och Fp) som påstår sig värna om individernas frihet kan ställa sig bakom FRA-beslutet är inte något annat än ett VÄLDIGT dålig skämt. Hela Fp är ett skämt.

Folkpartiet liberalerna är Sveriges liberala parti. Våra politiska åsikter hålls samman av en helhetssyn – liberalismen. Respekten för den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt.

Saxat från folkpartiet.se. Kommentarer överflödiga om Sveriges äckligaste och mest populistiska skitparti.