Vansinnesfärden
Var som bekant ute en sväng igår, fyra stabila grabbar i form av David, Björn, Peter och undertecknad samlades vid sparta för att lysa med vår närvaro på en förfest innehållandes typ 10 ekonomer, en socialt handikappad matematiker samt jag själv. Man skulle kunna tro att en förfest med ekonomer på något sätt skulle innebära en massa musik typ eurotechno eller liknande. Så var inte fallet, det bjöds nästan enbart på Iron Maiden och Metallica. Mycket märkligt.
Den socialt handikappade matematikern försökte göra sig vän med Björn, David och mig på väg till Helsingkrona Nation. Det gick väl sådär. Han var en komplett idiot på så många sätt att jag inte orkar nämna alla. En rolig sak dock - han verkade nästan övertygad om att vi hade ett brottssyndikat med ett enda intresse: stjäla cyklar. Björn som den självklara ledaren och jag och David anställda som hans personliga livvaktsgarde med vissa inslag av torpedverksamhet. Vi lyckades trolla bort den socialt handikappade matematikern precis när vi skulle in, han var snålare än snålast så antagligen ville han inte betala inträdet. Å andra sidan smög David in gratis men det gjorde ju förstås bara att han fick bjuda på öl. Synden straffar sig själv!
Nåväl, nu är det dags att återknyta till rubriken "Vansinnesfärden".
När vi skulle hem så hittade David cykeln i hans drömmar och erbjöd skjuts hem. Ett sådant erbjudande tackar man ju inte nej till... Jag borde dock det med facit i hand.
Grejen är den att det är nerförsbacke hela vägen från Helsingkrona nation till lilla gemytliga Ulrikedal där vi bor. Jag kan inte tänka mig att det tog mer än fem minuter att ta sig hem. Normalt tar det ca 10 minuter att cykla den biten i normalt tempo. Detta var som ni säkert förstår inte något normalt tempo. Detta var en nära döden-upplevelse.
För att ge er en bild. Tänk dig att du är en busschaufför, du kör sista passet lite innan två en fredag kväll. Du är rätt luttrad, har sett det mesta liksom. Det du förmodligen INTE har sett och upplevt är att bli omkörd av två snubbar på en damcykel...
Normalt beteende när man skjutsar någon på en cykel är att man tar det lite lugnt i kurvorna, inte ökar farten innan dem så att hela cykeln sladdar i varje kurva. När du sedan kommer till två fartgupp så saktar du in med tanke på att den skjutsades skrev är i farozonen annars. Detta hände inte igår, varvid det ser ut som jag blivit våldtagen av en jättestor fängelseneger när jag går.
Men visst, det var ju rätt kul också förstås =)
Livet är en fest
Håll mä om dä folk och fä
Men om livet är pest
Fyllan värmer bäst
Den socialt handikappade matematikern försökte göra sig vän med Björn, David och mig på väg till Helsingkrona Nation. Det gick väl sådär. Han var en komplett idiot på så många sätt att jag inte orkar nämna alla. En rolig sak dock - han verkade nästan övertygad om att vi hade ett brottssyndikat med ett enda intresse: stjäla cyklar. Björn som den självklara ledaren och jag och David anställda som hans personliga livvaktsgarde med vissa inslag av torpedverksamhet. Vi lyckades trolla bort den socialt handikappade matematikern precis när vi skulle in, han var snålare än snålast så antagligen ville han inte betala inträdet. Å andra sidan smög David in gratis men det gjorde ju förstås bara att han fick bjuda på öl. Synden straffar sig själv!
Nåväl, nu är det dags att återknyta till rubriken "Vansinnesfärden".
När vi skulle hem så hittade David cykeln i hans drömmar och erbjöd skjuts hem. Ett sådant erbjudande tackar man ju inte nej till... Jag borde dock det med facit i hand.
Grejen är den att det är nerförsbacke hela vägen från Helsingkrona nation till lilla gemytliga Ulrikedal där vi bor. Jag kan inte tänka mig att det tog mer än fem minuter att ta sig hem. Normalt tar det ca 10 minuter att cykla den biten i normalt tempo. Detta var som ni säkert förstår inte något normalt tempo. Detta var en nära döden-upplevelse.
För att ge er en bild. Tänk dig att du är en busschaufför, du kör sista passet lite innan två en fredag kväll. Du är rätt luttrad, har sett det mesta liksom. Det du förmodligen INTE har sett och upplevt är att bli omkörd av två snubbar på en damcykel...
Normalt beteende när man skjutsar någon på en cykel är att man tar det lite lugnt i kurvorna, inte ökar farten innan dem så att hela cykeln sladdar i varje kurva. När du sedan kommer till två fartgupp så saktar du in med tanke på att den skjutsades skrev är i farozonen annars. Detta hände inte igår, varvid det ser ut som jag blivit våldtagen av en jättestor fängelseneger när jag går.
Men visst, det var ju rätt kul också förstås =)
Livet är en fest
Håll mä om dä folk och fä
Men om livet är pest
Fyllan värmer bäst
Kommentarer
Postat av: David
hohoho :)
"Det går inte bromsa sig ur en uppförsbacke"
Trackback