Att springa ett marathon

Efter min överreaktion mot kebabmannen igår så är jag tillbaks på en något mer normal nivå. Men jag tycker det är helt ofattbart att en kebabförsäljare kan få slut på kebab. Dessutom var han helt omedgörlig när david försökte pruta ner priset på en falafel istället. Alltså han vägrade gå ner 3 kronor! "Eh, jak har chef i köpenhamnen". Suck. Det är väl säkert någon dum dansk som driver företaget och som inte förser sina undersåtar med kebab och förvägrar dem att visa lite good will..

Nåväl, nu lämnar jag kebabmannen bakom mig och ska hädanefter aldrig äta där igen. Och historien förde ju faktiskt med sig något gott - vi hittade ett hamburgarställe istället och DÄR snackar vi service.. Vi hade vår mat inom 1 minut rykande varm och personalen med ett leende på läpparna (jaja, självklart tyckte de väl det var roligt att se två upprörda svennar undra om man MÖJLIGEN hade kött på detta stället istället, men ändå).

Dagens stora projekt blir att åka till Netonnet i Malmö. Ska inhandla en portabel hårddisk och mer minne till min dator. Skulle inte förvåna mig om det blir mer grejer också. Vi får se.

För att anknyta till rubriken så är jag såååå trött i mina ben. Känns som om jag precis avslutat ett marathon. Tur att man inte behöver gå till Malmö :)


You can try the best you can
If you try the best you can
The best you can is good enough
/Radiohead - Optimistic

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback