Det går alltid att misslyckas

Det var ju som bekant fotboll igår, den avnjöts hos Mister Emil och hans minikollektiv uppe på kämnärsrätten. När vi kommit fram så skojade Dave om att det är ju sällan man kommer till en fest helt spiknykter och att detta nyktra tillstånd definitivt minimerade chansen att göra bort sig. Sen gick han rakt in Emils lägenhet, vi hälsade på en som hette Andreas och tog av oss kläderna. Det är då Dave inser att Emil konstigt nog har bytt rum sen senast, och jag noterar att man helt gjort om vardagsrummet.

Jajjamen! Vi hade tagit fel på huset och gått in i fel lägenhet. Så vad gör man, svensk som man är? Skojar till det och ber om ursäkt? Nejnej, vi smög på oss skorna, backade ut (hittills var det ju bara en människa som sett oss i hallen) och halvsprang därifrån.

När vi väl hade kommit till Emil och tittat färdigt på matchen så är det tydligen bestämt att vi ska flytta festen till en annan plats. Vart? Jajjamen! Till snubbarnas lägenhet som vi hade gjort intrång på innan.

Nåväl, nu blev kvällen trevlig ändå, förutom vissa inslag av pinsamhet. Det enda trista på kvällen var när jag kom hem och skulle värma en panpizza, för då träffade jag den litauiska utbytesstudenten som bor här i korridoren. Men mer om honom en annan gång.


Jag säger som Niels Kjear efter igår:

Det är den som går vilse som finner de nya stigarna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback