Att åka tåg
Åkte tillbaks till Lund idag. Med tåg. Jag har inte mycket gott att säga om vare sig tåg i allmänhet eller SJ i synnerhet, men idag var det rätt intressant.
Jag brukar alltid ladda upp med en bok och en fulladdad Ipod. Så också idag. När jag skulle sätta mig vid min plats så sitter en tjej på platsen bredvid och med en datorväska och någon slags kasse på "mitt" säte. Så jag ber vänligt att plocka undan dessa saker så jag kan få sätta mig på min rättmätiga plats (i mitt huvud var det dock inte dessa exakta ord som flöt omkring...).
Hon började frusta och det såg ut som det var ett väldigt jobbigt projekt att flytta dessa två saker, och hon vägrade tvärt att ställa upp dem på hyllan, så hon satte ner de på golvet. Då kommer det en dansk som har platsen mittemot henne, och skäller ut henne mer eller mindre. Gott nog, tänkte jag och skrattade lite inombords.
Efter en kvart så börjar dansken prata igen, återigen i ett inte så muntert ordalag. Detta börjar nu bli såpass intressant att jag tar ur ipod-lurarna för att hänga med i språkväxlingen.
Dansken fortsätter tjata om tjejens prylar (som hon nu har flyttat på f.ö.). Jag sitter och lyssnar.
Då gör dansken plötsligt en helomvändning, och blir jättetrevlig och börjar berätta att han numera är "pensionist", att han varit VD i något obskyrt företag i Indonesien, samt att han skällde på tjejen innan för att se hur hon reagerade. Som något slags psykologiskt experiment.
Det hela slutar med att dansken, tjejen och jag sitter och snackar hela vägen från Halmstad till Lund. Rätt trevligt faktiskt, om än oerhört skumt beteende från danskens sida.
Sen kan man ju förstås anse att jag är en klant som inte tog tjejens telefonnummer, men jag har å andra sidan aldrig hävdat att jag varit något snille direkt!
Jag brukar alltid ladda upp med en bok och en fulladdad Ipod. Så också idag. När jag skulle sätta mig vid min plats så sitter en tjej på platsen bredvid och med en datorväska och någon slags kasse på "mitt" säte. Så jag ber vänligt att plocka undan dessa saker så jag kan få sätta mig på min rättmätiga plats (i mitt huvud var det dock inte dessa exakta ord som flöt omkring...).
Hon började frusta och det såg ut som det var ett väldigt jobbigt projekt att flytta dessa två saker, och hon vägrade tvärt att ställa upp dem på hyllan, så hon satte ner de på golvet. Då kommer det en dansk som har platsen mittemot henne, och skäller ut henne mer eller mindre. Gott nog, tänkte jag och skrattade lite inombords.
Efter en kvart så börjar dansken prata igen, återigen i ett inte så muntert ordalag. Detta börjar nu bli såpass intressant att jag tar ur ipod-lurarna för att hänga med i språkväxlingen.
Dansken fortsätter tjata om tjejens prylar (som hon nu har flyttat på f.ö.). Jag sitter och lyssnar.
Då gör dansken plötsligt en helomvändning, och blir jättetrevlig och börjar berätta att han numera är "pensionist", att han varit VD i något obskyrt företag i Indonesien, samt att han skällde på tjejen innan för att se hur hon reagerade. Som något slags psykologiskt experiment.
Det hela slutar med att dansken, tjejen och jag sitter och snackar hela vägen från Halmstad till Lund. Rätt trevligt faktiskt, om än oerhört skumt beteende från danskens sida.
Sen kan man ju förstås anse att jag är en klant som inte tog tjejens telefonnummer, men jag har å andra sidan aldrig hävdat att jag varit något snille direkt!
Kommentarer
Trackback