while my guitar gently weeps
Beatles i modern form och ingen, inte ens de mest konservativa, kan säga att den nya versionen av "while my guitar..." inte är fantastiskt bra. Arrangemangen är helt magnifika. Dessvärre är inte mitt liv lika magnifikt arrangerat. Stress och ångest hela tiden och jag undrar om jag kanske är släkt med Ingmar Bergman för jag känner fanimej demonerna runt omkring.
Gick till sängs vid halv sex, inte för att jag var trött men för att det inte fanns något mer att göra klockan halv sex på morgon. Satte på en vänner-dvd. Otroligt att det programmet fortfarande får mig att skratta fast jag har sett det så mycket, kanske för att det påminner om tider då jag var en annan, då världen runt omkring mig var en annan?
Är det någonsin för sent att ändra på sig? Finns det någon slags brytpunkt som säger att "du kan ändra på dig fram tills denna linje, men när du går över denna är du för evigt dömd att fortsätta på denna inslagna väg"? Lyssnade på en intervju med Seron igår, det var obehagligt, men han måste ju ändå vara ett exempel på att man kan ändra livsstil helt, även om det kanske inte är så aktuellt för mig att joina pingstkyrkan, tala i tungor måste vara det dummaste påfundet nån religiös idiot kommit på.
Ahh, Lady Madonna nu i ny lekfull tappning. Man känner nästan hur kul det hade varit att vara med då tiden inte bestod av två tusen olika val och vägar att välja. Du gick en lärlingsutbildning och blev snickare eller vad din släkt nu kunnat ha erbjuda i jobbväg. Köpa gammalt ruckel som det tar 30 år att fixa till lagom till pension för att sen leva resten av livet väntandes på mjölkbudet varje morgon och glatt säga "hej du" från verandan, där man sitter i sin gungstol.
Måste fixa plektrum, nagelbandet på mitt högra pekfinger är helt slutkört.
I look at the world and I notice it's turning
While my guitar gently weeps
With every mistake we must surely be learning
Still my guitar gently weeps
Gick till sängs vid halv sex, inte för att jag var trött men för att det inte fanns något mer att göra klockan halv sex på morgon. Satte på en vänner-dvd. Otroligt att det programmet fortfarande får mig att skratta fast jag har sett det så mycket, kanske för att det påminner om tider då jag var en annan, då världen runt omkring mig var en annan?
Är det någonsin för sent att ändra på sig? Finns det någon slags brytpunkt som säger att "du kan ändra på dig fram tills denna linje, men när du går över denna är du för evigt dömd att fortsätta på denna inslagna väg"? Lyssnade på en intervju med Seron igår, det var obehagligt, men han måste ju ändå vara ett exempel på att man kan ändra livsstil helt, även om det kanske inte är så aktuellt för mig att joina pingstkyrkan, tala i tungor måste vara det dummaste påfundet nån religiös idiot kommit på.
Ahh, Lady Madonna nu i ny lekfull tappning. Man känner nästan hur kul det hade varit att vara med då tiden inte bestod av två tusen olika val och vägar att välja. Du gick en lärlingsutbildning och blev snickare eller vad din släkt nu kunnat ha erbjuda i jobbväg. Köpa gammalt ruckel som det tar 30 år att fixa till lagom till pension för att sen leva resten av livet väntandes på mjölkbudet varje morgon och glatt säga "hej du" från verandan, där man sitter i sin gungstol.
Måste fixa plektrum, nagelbandet på mitt högra pekfinger är helt slutkört.
I look at the world and I notice it's turning
While my guitar gently weeps
With every mistake we must surely be learning
Still my guitar gently weeps
Kommentarer
Trackback