Att känna igen en människa

Min dygnsrytm är nästan FÖR normal för tillfället.. Gick och lade mig vid nio igår, och upp halv nio idag, fast jag började skolan först vid 13:00.. Det här med att vara utan TV är inget att underskatta! har dessutom pluggat till lektionerna på sistone, ta i trä!

Idag på föreläsningen så hände något som jag HATAR när det händer..
Framför mig sitter det en tjej som jag VET att jag träffat nån gång för länge sen. Men var? Vem är det? I vilket sammanhang?
Att träffa eller se personer men inte kunna placera dem är något av det som jag kan gå och irritera mig absolut mest på.
Just nu så är den mest populära teorin i mitt huvud att det är en kompis till en f.d. klasskamrat som lite halvt stötte på mig på en bio för typ 3 år sen genom att lägga kommentaren: "Åhh, tycker det är så mysigt att sitta här längst bak i bion, finns så mkt man kan göra här i mörkret, eller hur?" och så nått halvtaskigt leende.. Sorry, den går vi icke på. (eller rättare sagt, jag hade flickvän vid tillfället så inte mkt att göra åt)
Ajja, ska lägga mig nu, och lyssna på ljudbok och grunna mer på vem det var som satt där framför idag. Det kanske är i såna här tillfällen som man hade behövt de hjärnceller man har låtit brinna upp i form av diverse berusningsmedel??


Out of the blue and into the black
They give you this, but you pay for that
And once you're gone, you can never come back
When you're out of the blue and into the black

/Neil Young - My My, Hey hey

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback