tias/th

Idag fyller undertecknad 24 år, det har firats med jobb och slit. Dock råkar det vara så fint att det på schemat står att jag är ledig fram till och med måndag. En ledig långhelg med andra ord, inte alls fy skam. Vad som ska hända på denna långa lediga helg är dock högst oklart, men något lär dyka upp.

Om Konsumentköplagen togs bort, skulle vi ju inte heller behöva Konsumentverket! Det skulle betyda att mycket skattepengar kom loss och som kunde användas på bättre saker. Mitt förslag vore i sådana fall att införa obligatoriska "sunt förnuft"-kurser för alla landets medborgare, med dessa pengar.

Denna lag borde tas bort från alla lagböcker. Det enda den gör är att försvåra för både butik och kund.

Kunder läser utdrag ur KKL på internet och tror att de är jurister, varpå de tar med sig sin mobil som de slängt i havet på fyllan och vill ha en ny direkt för "det är ju garanti". När man tålmodigt förklarar att garanti inte gäller idioti, börjar de svamlar om att de minsann har läst juridik en gång på 70-talet (de nämner inte att de kuggade alla tentor för att de var så pårökta att ögonen såg ut som stoppljus).
Därför så lämnar de in en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden - en anmälan som innehåller en nivå på språket som en fyraåring kan uppnå. Därefter får butiken förklara hur det ligger till, ARN lägger ner ärendet och kunden blir nu RIKTIGT skitsur. Inte bara på butiken utan även på staten som utformat lagar som enbart har ett kosmetiskt syfte och ingenting annat.

Ett populistparti som Fp borde ta tag i frågan om att skrota konsumentköplagen. Åtminstone införa språktester för folk som ska klaga?

Aftonbladet upplyser oss idag med det alarmerande budskapet att det drunknar fler personer när det är en värmebölja såsom den som nu råder. Eftersom folk tenderar att bada när det är fint och varmt väder, så torde ju även dödsfallen öka med det. Vart nyhetsvärdet ligger i denna synnerligen allvarliga insikt kommer vi aldrig få reda på. Men Ljugbladets rubriksättare är säkert i euforiskt tillstånd för att man fått ha DÖDSFALL med som ett ord i rubriken.

It was then I knew I'd had enough
Nothing left to find
So I got bored and left them there
They were just deadweight to me
Better down the road without that load
Down the windy halls of friendship
But me I'm not stopping there

Neil Young - Thrasher

Idag avgjordes stadsloppet. 700 människor, som vi får anta är mer eller mindre dumma i huvudet, ger sig ut och springer 5 respektive 10km. I 30 graders värme. Jag hatar detta lopp. Av flera orsaker.

För det första så tvingar den lokala  "innerstadsföreningen" alla butiker ha öppet en timme extra eftersom loppet inte startar förrän klockan två. Vad "innerstadsföreningen" inte fattar, är att folk inte handlar någonting mellan klockan två och tre på lördagar. Inte i den här staden. Den öppna timmen är en ren och skär förlustaffär för alla inblandade parter. Eller ja, det skiter ju förstås "innestadsföreningen" i, eftersom de inte har några utgifter, utan endast inkomster som de får av suckers såsom den affär jag jobbar i.

För det andra, så råkar målgången till det här vanvettiga loppet befinna sig strax utanför affären där jag jobbar. Det betyder att 700 svettiga människor sätter sig utanför ingången, gärna med sina äckliga svettiga ryggar direkt mot skyltfönstrens glas. Stanken som uppstår när dessa intelligensbefriade supermänniskor (för de tror verkligen att de är supermänniskor när de haltar i mål på en tid över 45 minuter efter att ha gått 80% av den 5km korta banan), är inget annat än äcklig. Lägg därtill att alla mor- och farföräldrar står och väntar in sina små bastard-barn i fållan. Gamla människor luktar ju illa från början. Denna kompott av äcklig stank är ytterligare ett skäl för mig att hata det här loppet.


För att summera: På grund av stadsloppet så måste jag jobba en extra timme på en lördag. Denna extra timme får jag spendera själv, tillsammans med mina i och för sig mycket trevliga chefer/arbetskamrater, i en stank som får ett omklädningsrum för hockeyspelare att framstå som en wunderbaum.

Borås-föraktet som frodas i denna stad och många andra kringläggande städer är något som jag också vid tillfällen har gett utlopp för. Idag hände dock en märklig sak; en man från Borås var både glad, trevlig och pratsam. Det visade sig förvisso att han var lite snål, men jag kan leva med det. Det finns alltså kanske hopp även för Borås.

Med lite god vilja och induktion skulle jag kunna sträcka mig till att eftersom det finns hopp för Borås, så finns det även hopp för resten av mänskligheten. Men det vore förmodligen att dra på lite för stora växlar. Vi får nog avvakta.

Något som är underskattat är att säga hej på msn till gamla kompisar och sen sitta, snacka och titta tillbaka på gamla tiders dekadens och nya upptåg. Det är, när jag tänker efter, rätt få saker som slår sådant. Förutom att göra allt det där över en öl eller två, förstås.


Imorgon är det fredag, men det känns lite som skit samma.

Hittade av en slump detta lilla klipp från förr i tiden. Varför ser vi aldrig artister ta med sig cigg och askfat in till Leno eller Letterman nu? Och hur trist är det inte att gäster i dessa program idag inte är tillnärmelsevis lika intressanta som Frank Zappa i detta klipp?

Om jag någonsin avlar fram några ungar ska jag vara stenhård på vad de får se på TV. Jag tror inte på alla skrönor om videovåld och liknande. Men jag tror att vissa människor inte borde få leda barnprogram. Följderna kan bara bli katastrofala av att låta sina barn bli vilseledda av personer som uppenbarligen inte bara har en skruv lös utan snarare hela Clas Ohlssons sortiment skramlande innanför pannbenet..

Man vet att man är uttråkad när man kommer på sig själv att scrolla med mus-scrollknappen i takt med musiken i hörlurarna, i brist på bättre saker att göra...

Efter att ha varit sjuk i influensa ett tag så börjar jag nu känna mig nästan frisk, med undantag för lite hosta och en del snorande. Idag har jag istället ägnat dagen åt att ha ont i ryggen. Jag känner mig som en gammal grinig gubbe som blir tjurig för att ungdomar inte ger upp sin sittplats på bussen. "Det är min generation som byggt upp det här samhället"-köret. Jag har tyvärr aldrig fått den repliken slängd på mig och det är förmodligen för att jag har svaret redo, alternativt att jag ser alltför skräckinjagande ut. Men om jag någonsin får chansen att besvara så skall mitt svar bli något i den här stilen:

"Jag tänker INTE ställa mig upp för dig och din generation. Samhället är sämre nu än vad det var på din tid, och det kan ju knappast vara mitt fel, utan ditt fel. Det är ditt fel att inflationen är så hög, att mat och bensin kostar oskäligt mycket. Det är ditt fel att inget vaccin mot HIV har uppfunnits, att det dör tusentals barn varje dag och att världen ser ut som den gör. När jag tänker efter så borde du inte ens vara berättigad att finnas på denna buss/tåg, så vänligen far åt helvete!"

Nu ska jag lägga mig på rygg med en värmedyna under och läsa en gammal bok av Tom Clancy. Jag tror precis jag åldrades 40 år.

Jag har rätt många ovänner och människor som jag rent generellt tycker rätt illa om som "vänner" på allas vårt favoritcommunity Facebook. Idag tackade jag dock nej för första gången till att bli vän med en som gjort en "vänskapsförfrågan".

Ibland får man liksom bara säga nej.

Som flickan sade.

Denna vecka har jag min andra vecka semester på detta sommarlov. Tanken var att jag och de två andra skulle ut och vandra, men eftersom min sjukdom fortfarande håller ett fast grepp om mig, får vi se om jag kan medverka. Febern har fortfarande inte släppt, och det låter som jag har ungefär en vecka kvar att leva innan lungcancern tar mitt liv. Dessutom verkar min kropp producera tillräckligt med snor för att täcka en tredjedel av planetens yta.

Jag fick dock ett glatt besked när jag såg att jag blivit antagen till mitt förstaval nästa termin - Stats- och förvaltningsrätt med juridisk introduktion. Återstår väl kanske att se hur kul det egentligen är, men jag lyckades åtminstone komma in bland de 25 lyckliga (?) av 232 ansökande.

Nu ska jag lägga mig och läsa lite, min bror har nämligen ockuperat TV:n. Han sitter och tittar på den fantastiskt usla serien O.C för andra gången, från första till sista avsnittet. Sen har han mage att racka ner på mig och morsan som tittar på kvalitétserierna Krigets Vindar och Krig och Hågkomst.



Lite feber, en Treo o droppar echinea
Utdäckad i soffan o hoppas kroppen helar
Medan TVn visar mer skit på ny tid
O Apoteket kränger medicin till dyrt pris
Så snyt dej högt om du känner som jag
Och upp med tekoppen i händerna, dawg!
Timbuktu - En vecka med

Egentligen behöver väl inte detta skrivas, men jag gör det ändå.


Att se två barn ta ett sista farväl av sin mor, kan få den starkaste tråd att brista.


Begravningar är ett rent helvete men i slutändan tror jag ändå att de gör gott, i det att vi får något slags avslut.

Har åkt på en förkylning deluxe, med hög feber, halsont och en täppt näsa. Trots att jag i morse hade 39.2 grader feber gick jag till mitt jobb, lojalt och trofast vetande att de redan är underbemannade. Man vill ju inte lägga sten på börda, eller hur nu ordspråket lyder.

Givetvis gick jobbandet åt skogen, så jag fick gå hem vid klockan tre och nu är jag förmodligen ännu sämre än vad jag var innan.

Idag var det min tur att bli utsatt för marodörverksamhet. Detta i form av en turistande familj som tio minuter före stängningsdags kom in och tvunget skulle ha reda på allt och lite till om mobiler och tillhörande abonnemang. Jag misstänker, till råga på allt, att de kommer från Borås och därmed säkerligen också hejar på Elfsborg.


På fredag är det begravning, vilket jag inte ser fram emot, men det måste och skall göras.


För övrigt har min nypiercade lillebror smittat mig med en mastodontförkylning, som jag befarar bara kommer bli värre och värre för varje dag.

Det kom in en mycket suspekt man idag på jobbet. Han hade en mobil i handen, vilken han inte alls kunde förstå sig på. Han påstod att den hängt upp sig och att man inte kunde trycka på några knappar. Jag noterade att abbonemanget var från operatören Glocalnet. Frågade lite retsamt om han testat Telias kundtjänst.
"Javisst, men de sade att jag skulle komma in hit", sade den suspekta mannen.
"Oh reeeeeaaaally?", tänkte jag. "Så du ringer med Telia alltså?", fortsatte jag.
"Japp, det har jag alltid gjort sen de hette Televerket", fortsatte mannen.  Nu visste jag att han ljög.

Då stängde jag av mobilen och satte igång den igen.

TRYCK IN PIN, stod det på mobilens display nu. Men märkligt nog kunde inte mannen sin egen pinkod, började skrika på mig och undra "varför i helvete" jag startat om mobilen, och gick sedan ur butiken rosenrasande.


Kontentan blir väl att inte komma in till mig om du har stöldgods som du vill ha hjälp med.

"Cheers mate!" är något jag egentligen bara associerar med spritintag tillsammans med den gode Herr D. Så när jag idag hade varit vänlig och hjälpt en australiensare att leta upp en laddare till mobilen, och han tackade med ett "Cheers mate!", så började jag nästan titta mig runt omkring. Det saknades liksom en flaska skeppet och ett par redbull.

För övrigt funderar jag på att bli en bättre människa, vi får se hur det slutar.

Jag tycker det är mycket otrevligt med människor som inte kan kompromissa. Det blir väldigt jobbigt att umgås med sådant folk i längden.

Och det var ungefär vad jag hade på hjärtat just nu.

Eller förresten, en sak till. Det är störigt med personer som inte kan stava till ordet restaurang. Så svårt kan det omöjligt vara.

Lite efter klockan två i natt kom jag hem efter en veckas festliga aktiviteter i Roskilde. Vädergudarna älskade oss hela veckan, förutom en timme innan sista numret (Jay-Z), vilket medförde att en liten blek tanig människa i vårt sällskap brände sig rätt rejält och ömsade skinn likt en orm.  Själv kom jag undan med att halsen och nacken brändes. Mustaschmannen spenderade otroligt mycket tid i solen utan att varken bränna sig eller bli särskilt brun, det ryktas om att hans mustasch fungerar som en uv-sköld.

Bland de konserter som sågs stack några ut. Neil Young var den som skänkte mest njutning. Bob Hunds första konsert på fem år var helt fantastisk, trots att de fick spela relativt tidigt på söndagen som alltid är den sämsta dagen att spela på. Chemical Brothers var helt galet med en ljusshow som var mycket mäktig. Seasick Steve var en helt ny bekantskap - en gubbe som såg ut som en hillbilly, men som fick ett helt tält att lyfta med grym blues. Dengue Fever var även det något nytt, och väldigt trevligt.

Jag kanske återkommer med ett par anekdoter från alla strapatser, om jag bara kan hitta dem i mitt minne som är lite sargat för tillfället.