Paus

Plötsligt så fanns hon inte mer. Ett telefonsamtal som förkunnade att "hon finns inte mer". En människa kan finnas till ena sekunden, för att i nästa inte göra det. Det är krasst sagt en jävligt tunn linje mellan att leva och att inte leva.

Min älskade moster dog idag. Det är många bisarra känslor att ta hand om. Men hittills har det mest handlat om förträngning av dessa. Men förr eller senare måste väl de upp till ytan ordentligt. Jag vet dock inte riktigt när, och orkar inte riktigt bry mig heller.

Men jag tror bestämt det är dags för en paus från det här.


Down, down, down into the darkness of the grave
Gently they go, the beautiful, the tender, the kind;
Quietly they go, the intelligent, the witty, the brave.
I know. But I do not approve. And I am not resigned.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback