tias/th

Känner en viss otålighet. Kan knappt vänta på stunden imorgon när tältet är uppsatt, grejerna i ordning, stolen utvecklad och ljudet av en öl som öppnas hörs.

Annars är det rätt lugnt, har packat det mesta idag, ska färdigställa det sista imorrn.

För övrigt vore det nice om man hittade riktigt stora oljefyndigheter i Zimbabwe så USA kunde gå in och avsätta Mugabe. Men det känns tyvärr inte så aktuellt.

I morse åkte min lillebror till Spanien med sex kompisar. Buss ända ner till Costa Brava. Måste erkänna att jag är lite storebrorsaktigt oroad över hur han ska klara det.

Annars har dagen bestått av ledighet, samt ett besök i Halmstad där det inhandlades ett tält och gummistövlar. Nedräkningen känns i hela kroppen, på söndag bär det av till Roskilde. Ett högtryck är på ingående sägs det så jag hoppas att jag inte kommer behöva använda stövlarna...

Dags att sova nu, jobb imorgon väntar innan 9 dagars ledighet med vin kvinnor och sång. Eller åtminstone varm öl, peter&jordan och livemusik.

På mitt kära jobb så kretsar en rätt stor del av aktiviteterna kring mobiltelefoner. Trots det har jag alltid haft rätt sunkiga mobiler själv, förmodligen för att jag har inställningen att ju dyrare något är desto större chans att det går sönder om det är jag som är ägaren av föremålet. Men imorgon ska jag faktiskt investera i en ny och fin mobiltelefon.

En som också investerade i en ny mobiltelefon var en kund som jag hade idag. Han ägnade först 13 minuter på telefon att jiddra om diverse oviktiga detaljer som jag hela tiden fick förklara tre gånger. Sedan kom han in i butiken (med pippi långstrum-frisyr) och fortsatte jiddra. Han ville även pruta femtio kronor på en mobil, som redan var nedsatt sju hundra kronor. Sitt prutande motiverade han med att han minsann läst en kurs i försäljning och visste att jag inte ville något annat än sälja honom mobilen.

Men där hade han fel, för jag ville inte alls sälja mobilen till honom. Så efter tio minuters diskussion (han tjatade, jag skrattade) så gav han med sig och betalade det hemska priset 499:-.

För er som aldrig jobbat i butik så finns det en regel angående jobbiga kunder. De kommer alltid en kvart innan stängningsdags. Precis när du bara räknar sekunder efter en jobbdag och förbereder dig på att gå hem och slappna av - då kommer de. Det slår banne mig aldrig fel.

När jag var liten gick det en serie på tv som hette Krigets vindar. En sjukt bra serie om andra världskriget, som jag och min moder brukade sitta uppe och titta på. Tack vare internet gör vi nu om detta. Skillnaden ligger väl förstås i att vi inte tittar på den gamla tv:n av märket Salora och som var 28 tum, utan istället en lite mer modern och större tv.

Nu är det dock läggdags så att ännu en dag med meningslösa frågor om hemelektronik kan besvaras imorgon av yours truly.

TV är ett visuellt medium, det tror jag vi alla kan hålla med om.
Det finns ett överflöd av människor som inte har så mycket mer till mål här i livet än att få synas i TV, även detta tror jag de flesta håller med om.
Eftersom TV är ett visuellt medium, borde det ligga i allas intresse att visa fina saker.


Min enda fråga lyder: Varför är det så svårt att sätta fina människor i TV? Jag tänker närmast på nyhetssändningar och de som går under kategorin "nyhetsankare". Jag förstår givetvis att man inte kan tillsätta enbart vackra människor på de redaktionella och journalistiska posterna. Men det borde väl inte vara så svårt att ordna så att de personer som sitter och läser på en teleprompter (vilket borde kräva ett hyfsat lågt IQ), ser bra ut?

TV4 har tagit steg i denna riktning, förutom att de missat att inte alla som tittar på nyheter är ensamma och kåta killar. Sätt in folk för alla. Unga snygga tjejer och killar för ungdomarna, och gamla eleganta snygga män och kvinnor för den äldre befolkningen. Det enda de gör är ju trots allt att läsa innantill, så kraven är ju inte direkt enorma.


Varför jag tänker på sådant här, är också en berättigad fråga men den tar vi någon annan dag.

Jaha, kanske dags för en uppdatering här efter en mindre paus på lite mindre än två veckor.

Det har tittats på mycket fotboll, faktum är att det nästan blivit lite av en familjeaktivitet här på kvällarna, där till och med min morsa har suttit och tittat emellanåt. Fotboll kan minsann ha en liten helande effekt, eller åtminstone kan den få oss att skifta fokus för en stund.

Jag har hunnit med att vara nere en snabb sväng i ett väldigt dött Lund, för att hämta dator och andra saker som inte kunde tas med på tåget upp första gången. Under den korta visiten såg jag även ett band live - The cool kids. En mycket trevlig upplevelse och ny bekantskap. De gav allt de hade på scen och röjde ordentligt fast det inte var någon stor publik direkt. Sådant får nästan alltid mig på fall.

Om sex dagar så beger jag mig till Roskilde. Neil Young, Radiohead och Bob Hund är de primära målen.

Man kan också notera att årets självmål har gjorts av "alliansen". Att de partier (åtminstone M och Fp) som påstår sig värna om individernas frihet kan ställa sig bakom FRA-beslutet är inte något annat än ett VÄLDIGT dålig skämt. Hela Fp är ett skämt.

Folkpartiet liberalerna är Sveriges liberala parti. Våra politiska åsikter hålls samman av en helhetssyn – liberalismen. Respekten för den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt.

Saxat från folkpartiet.se. Kommentarer överflödiga om Sveriges äckligaste och mest populistiska skitparti.

Plötsligt så fanns hon inte mer. Ett telefonsamtal som förkunnade att "hon finns inte mer". En människa kan finnas till ena sekunden, för att i nästa inte göra det. Det är krasst sagt en jävligt tunn linje mellan att leva och att inte leva.

Min älskade moster dog idag. Det är många bisarra känslor att ta hand om. Men hittills har det mest handlat om förträngning av dessa. Men förr eller senare måste väl de upp till ytan ordentligt. Jag vet dock inte riktigt när, och orkar inte riktigt bry mig heller.

Men jag tror bestämt det är dags för en paus från det här.


Down, down, down into the darkness of the grave
Gently they go, the beautiful, the tender, the kind;
Quietly they go, the intelligent, the witty, the brave.
I know. But I do not approve. And I am not resigned.

Det var på det astråkiga öresundståget någonstans mellan Båstad och Laholm som årets första riktiga allergi-attack drabbade mig. Sen dess har jag uppskattningsvis nyst 500 gånger, snörvlat 200 gånger, försökt klia mig i halsen med tungan 300 gånger. Utan resultat givetvis. Diverse allergimedicin har inmundigats, men inte gett mycket till resultat. Förrän nu, nu börjar det faktiskt släppa lite.

Imorgon ska jag och min moder till Gekås. Lite för att fira in hemkomsten till denna trakt. Eller något.

Den första middagen här bestod av stekt potatis och kotletter och sås. Man vet liksom att man är hemma när man får sådan mat. Grymt skönt.

Dagen har gått i städandets tecken. Jag är nämligen korridorsvakt denna veckan och därför faller ansvaret att städa korridoren och tillhörande kök och duschar på mig. Så det har jag gjort också, eller ja, inte duscharna. I sann solidarisk anda tänkte jag att eftersom jag inte ska nyttja duscharna nästa vecka så kan jag gott skita i det. Det är förstås fullkomligt ologiskt att jag inte använde samma skäl för att strunta i att städa korridoren och köket också. Men mina aktioner är inte alltid logiska.

Som jag nämnde ska jag inte duscha här nästa vecka, det är inte för att jag bestämt mig för att börja lukta illa. Nej, imorgon tar mitt sommarlov vid hemma hos min familj i Falkenberg. Därför var jag så vuxen att jag städade mitt rum så att när jag kommer tillbaka nån gång efter sommaren inte anländer till ett kaos.

Tyvärr måste jag ta det äckliga östersundståget upp imorgon, men jag får väl svälja det.

Vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag har fått tag i ett språkprogram som är rätt trevligt. Det fina med det är att alla "lektioner" är korta, ca 15 min, vilket gör det till ett rätt trevligt tidsfördriv om man finner sig framför datorn utan att ha något att göra. Vilket händer både en och två gånger.

Och vad kan förresten vara bättre än att försöka lära sig nya saker? Ja, det skulle väl i sådana fall vara att lägga sig ute i det fina vädret, med ljudbok i lurarna och lapa sol. Och det är precis vad jag ska göra.

Idag är det nationaldag i "Konungariket Sverige". Frågan alla ställer sig: vem bryr sig?

Förutom några skilsmässobarn som tagit sin emotionella tillflykt till grupper såsom nationaldemokraterna, för att på så sätt kunna känna en grupptillhörighet?

Grattis, för all del.

Nu är det äntligen sommarlov. Sjuuuuukt trevligt, tycker jag. Inledde sommarlovet med en mastodontmiddag med Peter. Vi käkade fläskfilé (som David donerat) fylld med soltorkade tomater och Chevré-ost, hasselbackspotatis, sallad och bearnaisse. Inte alls dumt.

Nu ska jag luta mig tillbaka i min säng och avnjuta något tvprogram som inte kräver alltför mycket hjärnaktivitet.

Skulle lägga mig och titta på ett avsnitt South Park innan idag. Det slutade givetvis med att jag somnade, och sov i tre timmar. Så här sitter man nu, rätt pigg utan någonting att göra. Då passar det bra att sitta och lyssna på lite nostalgirik musik och tänka på hur det var när man var yngre.

När allt förbjudet fortfarande var spännande.
När jag och mina vänner levde i ett rus av naivitet och utan några tankar om vad framtiden kunde medföra.
När orden nu och snart, var viktigare än framtid och sedan.

Jag börjar bli sjukt irriterad på alla utbytesstudenter i denna korridor. Är de inte psykiskt sjuka och kastar saker omkring sig, så är de helt knäpptysta och visar sig aldrig. Nu har ett nytt lik kommit hit. Han verkar vara från Ryssland eller något liknande och har en tandrad som får Alex Schulmans att blekna. Denna snubbe ville nyss stänga av TV:n i köket då han och hans dödstrista ryska kompis satt och skrev på någon rapport. Ungefär såhär löd konversationen:

Boris: Hey, can we shut down the TV cause we would like to finish report.
Jag: Eh? Why should you?
Boris: We only have twenty minutes left.
Jag: So? This is a kitchen and a living room, not a fucking studyroom.
Boris: Only for few minutes.
Jag: Whatever.

Sen gick jag. Känner att jag måste hem snarast, annars kommer den ballong som mitt tålamod ligger i snart spricka och då kommer det gå riktigt illa.

Sjukt bra väder, om man vill vara härligt svensk kan man till och med säga att det är lite FÖR bra väder. Jag försöker undvika det, då jag fortfarande har en hemsk vinter färsk i minnet. Men jag hade gärna haft möjlighet att ligga ute på min filt längre än en timme, innan rädslan för att smälta bort tar över och man tvingas in.

Månadens musikfynd är annars en grupp från San Fransisco som spelar/spelade punk/ska och heter/hette Operation Ivy.