En smärre sammanfattning
Var i Ljungby lördag och söndag då Emil bjudit till fest. Så jag tog min moders Dödsfällan (Nissan Micra -89) och körde in i de småländska skogarna för att tillfredsställa sprit-tarmens nobla begär. Jag hade haft uppdraget att köpa ett eller några köttstycken till mig och Fredrik, och härmed vill jag varna samtliga läsare för att köpa ICAs flintastek. Den blir nämligen inte färdig på en grill och lämpar sig därför väldigt dåligt för just grillning. Efter en halvtimme på grillen, och en kvart i ugnen så var vi så hungriga att vi åt grisstycket även om det såg misstänkt rosa ut.
Ljungby är verkligen något speciellt, och man kan ALLTID räkna med att det händer saker när man är där, självfallet var denna gång inget undantag. Vår värd hade genom en något annorlunda strategi bjudit in en gammal bitter flickvän med bihang i form av tjejkompisar. Då vår värds nuvarande flickvän också var närvarande, var stämningen en aning tryckt emellanåt. Den gamla flickvännen beklagade sig för undertecknad med att hon kände det som att inte många tyckte om henne, varpå jag svarade att jag minsann tyckte varken bu eller bä om henne då jag inte ens brytt mig om att registrera hennes namn när vi hälsade. Denna, enligt mitt tycke, mycket nobla gest verkade dock inte falla i god jord utan jag fick en bestämd känsla av att hon försökte ignorera mig resten av kvällen.
Inte en fest i Ljungby utan att Anders Johansson är närvarande. Denna bestialiskt förvrängda version av ett misslyckat försök till att klona en människa, och som dessutom begåvats med världens i särklass sämsta ölsinne retade upp inte bara mig utan flera andra. Men eftersom han trots allt är en godhjärtad "människa", nykter vill säga, så utbröt inget handgemäng. Mer än från Anders sida då, dåligt ölsinne som sagt.
I övrigt så lyckades en sorts poplyssnande människa av obestämt kön krossa en bilruta. När nyheten nådde mig så fick jag mord i blicken fram till det att jag fick reda på att det alls inte var min moders Dödsfällan (Nissan micra -89). Det var nämligen en Toyota som fått bakrutan pangad, så den poplyssnande människan av obestämdt kön fick behålla livet då bilen tillhörde Robert som skulle kunna vara en av de mest fromma människorna gåendes på denna jord.
När saker och ting lugnat ner sig lite, fortsatte kvällen på ett gemytligt sätt runt ett bord med några av de sista tappra riddarna som tillsammans (men med Fredrik som klar härförare) försökte få Emils nya flickvän ur balans genom att klaga på så mycket som möjligt som hon sade. Den ridderliga damen som fattat tycke för det Tykessonska köttets lustar klarade sig genomgående relativt bra genom detta test varpå vår värds smak, åtminstone utifrån lördagens erfarenhet, torde ha avsevärt förbättrats.
Lördagen avslutades vid halv fem på morgonkvisten av att undertecknad föll ihop som en säck på Fredriks soffa. Sedan åtnjöts det en härligt mustig pizza á la Ljungby. Eftermiddagen spenderades hos David, och sedan bar det av utåt kusten igen med Dödsfällan (Nissan Micra -89) lyssnandes på The Traveling Wilburys.
Ljungby är verkligen något speciellt, och man kan ALLTID räkna med att det händer saker när man är där, självfallet var denna gång inget undantag. Vår värd hade genom en något annorlunda strategi bjudit in en gammal bitter flickvän med bihang i form av tjejkompisar. Då vår värds nuvarande flickvän också var närvarande, var stämningen en aning tryckt emellanåt. Den gamla flickvännen beklagade sig för undertecknad med att hon kände det som att inte många tyckte om henne, varpå jag svarade att jag minsann tyckte varken bu eller bä om henne då jag inte ens brytt mig om att registrera hennes namn när vi hälsade. Denna, enligt mitt tycke, mycket nobla gest verkade dock inte falla i god jord utan jag fick en bestämd känsla av att hon försökte ignorera mig resten av kvällen.
Inte en fest i Ljungby utan att Anders Johansson är närvarande. Denna bestialiskt förvrängda version av ett misslyckat försök till att klona en människa, och som dessutom begåvats med världens i särklass sämsta ölsinne retade upp inte bara mig utan flera andra. Men eftersom han trots allt är en godhjärtad "människa", nykter vill säga, så utbröt inget handgemäng. Mer än från Anders sida då, dåligt ölsinne som sagt.
I övrigt så lyckades en sorts poplyssnande människa av obestämt kön krossa en bilruta. När nyheten nådde mig så fick jag mord i blicken fram till det att jag fick reda på att det alls inte var min moders Dödsfällan (Nissan micra -89). Det var nämligen en Toyota som fått bakrutan pangad, så den poplyssnande människan av obestämdt kön fick behålla livet då bilen tillhörde Robert som skulle kunna vara en av de mest fromma människorna gåendes på denna jord.
När saker och ting lugnat ner sig lite, fortsatte kvällen på ett gemytligt sätt runt ett bord med några av de sista tappra riddarna som tillsammans (men med Fredrik som klar härförare) försökte få Emils nya flickvän ur balans genom att klaga på så mycket som möjligt som hon sade. Den ridderliga damen som fattat tycke för det Tykessonska köttets lustar klarade sig genomgående relativt bra genom detta test varpå vår värds smak, åtminstone utifrån lördagens erfarenhet, torde ha avsevärt förbättrats.
Lördagen avslutades vid halv fem på morgonkvisten av att undertecknad föll ihop som en säck på Fredriks soffa. Sedan åtnjöts det en härligt mustig pizza á la Ljungby. Eftermiddagen spenderades hos David, och sedan bar det av utåt kusten igen med Dödsfällan (Nissan Micra -89) lyssnandes på The Traveling Wilburys.
Kommentarer
Postat av: Emil
haha, mycket bra sammanfattning. =)
Återigen, trevligt att du kom!
Trackback