tias/th

Jag hatar att skriva rubriker, därav att jag skrev vad mina kontaktlinser heter. Avdelningen onödig kunskap har nog aldrig varit så hundra procentigt uppfylld.

Jag ska ut i solen snart tänkte jag. Skaffa mig riktigt svåra brännskador på kroppen. Sådana där brännskador att man knappt kan somna sen på kvällen efter för man har frossa. Fast nu har jag ju gått miste om ett par rätt fina soltimmar, och innan jag hunnit käka frukost och faktiskt tagit mig de 30 meter, som promenaden innebär till innergården, så lär det väl vara snudd på skymning.

Jag fortsätter mitt bittra spår här ifrån ett halvsunkigt korridorsrum i Lund, nykter, endast iförd kalsonger på grund av värmen, och min nya keps eftersom jag redan är kär i den.


Visst har ni också de där ofantligt pinsamma fjantarna som vänner på facebook? Ni vet de där människorna som äntligen efter tre års sparande och insamlande av mod äntligen faktiskt tar sig ut till något svennigt resmål i världen? De där som kanske åker till ett exotiskt place såsom thailand där de enbart träffar svenskar och går på svenska barer? Men visst, fine. Folk får gärna tro att de är så satans originella när de gör samma sak som varenda helyllesvenne-familj gör varannan jul. Det jag irriterar mig på är att de nyttjar facebook till att försöka göra oss andra avundsjuka. De ändrar status till: "XXX har solat heeela dagen idag och ska köpa thaimat för fem kronor nu!". Eller varför inte "XXX vill aldrig åka hem igen, här är bääääst".

Jag vet inte om det är jag som bara har idioter till vänner på den där facebook.. Och även om det nu, mot all förmodan, bara är ett fåtal, så blir jag bryskt påmind om deras existens varje gång jag loggar in. Det är ännu värre när de, efter många försök av diverse slag att få uppmärksamhet, inser att inte en jävel bryr sig om att de ligger på en sunkig turiststrand på nån förstörd thai-strand. Det är då det händer.

Då börjar de skicka slumpmässiga meddelanden av typen: "Oj hejsan, det var langesen! Hur ar det dar hemma? Har ni sol och fint? Hur var din fodelsedag? Har ar klockan nu 12 pa dagen, men jag antar att det ar typ natt hos er!!"

Med meddelanden som dessa så vill de uppnå ett antal saker, men lyckas bara uppnå en.

De vill direkt etablera att de INTE är på ett ställe där man kan skriva å, ä eller ö. Men de misstänker att någon kanske inte fattar det, så de lägger även in en kommentar om att vederbörande är minsann så himla långt ifrån Sverige att det är tidsskillnad!

Det är vad de vill uppnå. De vill att vi ska uppmärksamma att de är på en strand någonstans utanför Sverige.

Vad de faktiskt uppnår är dock bara följande: Alla tycker att människan i fråga är en mycket ensam, och mycket tragisk idiot.

Ska nu dra en metafor som kanske inte helt funkar, men eftersom jag inte vet om personen som jag tänker såga längs med fotknölarna läser denna blogg, så känns det lite nödvändigt.

Tänk dig att du pluggar till fotbollsproffs. Ja, en inte helt logisk och realistisk sak, men ändock.
Du går i en klass med andra ungdomar som läser till fotbollsproffs, du är möjligen inte bäst i klassen på att dribbla och skjuta, men du klarar dig hyfsat. Tänk dig sen att du har en tjej/kille i klassen som är helt värdelös på fotboll. Vederbörande är så dålig på spelet att denne får i jämförelse Anna Book att verka vara en talangfull artist. Denna person är så rutten på att spela fotboll att den får dig att likna Maradona och Pelé tillsammans. Och då är du som sagt inte ens bäst i din klass.

Tänk dig nu att den här helt inkompententa fotbollsspelare plötsligt en dag blir värvad till världens bästa, och mest prestigefyllda klubb.

Något som inte stämmer? You're damned right!

Att du sedan ser denna idiot varje dag ändra sin profil, lägga till bilder från sin nya fina tillvaro, allt för att denna människa vill visa hur trevligt, stimulerande och fint hon/han har det, och du skulle förmodligen vara rätt pissed off.

Ungefär så känner jag mig nu. Bara det att jag aldrig spelat fotboll förstås.

Givetvis grundar sig min vrede delvis i avundsjuka. Men framförallt så känns det helt enastående att den som är sämst i klassen får det grymmaste "kontraktet". Ok, att någon övergrym människa kan ro i hamn något sådant..

Ursäkta om ni inte riktigt förstod denna lilla berättelse, man kan som summera det med: Life ain't fair.

Denna dag har jag tillbringat i Malmoe, eller Mordor som någon jag känner kallar det. Mötte först upp två klasskamrater på biblioteket för att börja förbereda ett seminarie, och sen ringde jag Vigge. På jakt efter en keps gick vi till några schyssta affärer och hittade till slut en fet Volcom-keps.

Jag är väldigt förtjust i kepsar, och nu kanske någon undrar varför jag är det. Det har sin förklaring i, som mycket annat för övrigt, min lathet. Om jag kan byta bort flera minuter på morgonen med att hålla på att försöka skapa något som kan liknas vid en frisyr, och istället ägna mig åt att ligga ned i min säng under mitt sköna duntäcke är mycket vunnet. Alla uppfinningar som gör att jag kan sova istället för att göra någon slags aktivitet är bra uppfinningar.

Efter kepsen var inhandlad gick vi förbi en av medlemmarna i den berömda Russin-maffian, Linnea, som kunde briljera med den grymmaste balkongen jag satt min fot på, på väääldigt länge. För de som inte kan historien bakom Russin-maffian, kan jag meddela att det var ett par ondskefulla tjejer som på gymnasiet gick och åt upp alla russinen i müslin som erbjöds i matsalen. Det är oklart om de tjänade några pengar på sin verksamhet, eller om de bara led av någon slags vitaminbrist.

Forever delayed är inte bara namnet på Manic Street Preachers best-of album. Det är också känslan jag och fyra glada människor hade när det tog mer än en timme att få in maten vi beställt. Nu var det förvisso en nation vi åt på, men det kändes lite i värsta laget ändå. Speciellt när "servitrisen" började gå runt efter fyrtio minuter och fråga om någon kunde tänka sig att ta det vegetariska alternativet då "köttet är slut, vi har tagit emot för många beställningar".

Jag tänker inte gå in mer på mina tankar på denna oordning, utan istället gå och försöka sova lite.


Words are never enough
Just cheap tarnished glitter
Manic Street Preachers - From despair to where

Både jag och dave sitter uppe i denna sena timme och tentapluggar eftersom vi båda är så dåliga studenter och alltid är ute i sista sekund. Vi har en tradition att gå ut och gå ett par varv runt kvarteret en eller ett par ggr under kvällen. Under den korta promenaden försöker vi motivera varandra till fortsätta plugga, mestadels genom att försöka övertyga den andra om att den har det lite lättare än en själv.

Tyvärr har jag inte riktigt reflekterat över det innan, men min goda vän satte ord på vad den där promenaden egentligen är för något.


Dave säger:
walk of shame around Udal

Det talas ju ibland om att det bland studenter, mer eller mindre, skulle vara praxis att använda droger såsom amfetamin för att kunna plugga långa timmar i sträck. Jag har under mina 5 terminer här aldrig någonsin ens sett en antydan till detta. Vad jag dock har hört talas om är att missbruk av koffein förekommer lite här och var. Jag är likadan själv.

Därför har jag just satt i mig tre koppar Zoegas skånerost och inhandlat 2 liter coca cola samt två stycken redbull. Tanken är att detta ska bära mig fram till ungefär klockan 21 ikväll, då det blir en liten utflykt till 7/11-butiken i närheten för att köpa ytterligare några redbull.

Synd att motivation inte finns på burk.

De senaste dagarna har varit ganska pluggintensiva dagar faktiskt. Sitter som bäst och försöker klämma ur mig en mer sida till tentan som ska vara inlämnad på onsdag, så att jag med gott samvete kan delta på korridorsfesten som äger rum på våningen över.

Jag skulle ljuga om jag sade att jag tycker det är stimulerande att skriva om skogsavverkning i Sverige från 1500-talet och framåt. Och jag skulle även ljuga om jag sade att beskriva hur landskap kan ta sig formen av en ideologi är mycket mer intressant.


Nåväl, ska skriva lite till, sen städa, sen äta, sen borde det väl vara partytime.

Jag tog tag i saker och ting precis och lämnade följande meddelande på korridorens whiteboard.


Do you:

* shout at people without any particular reason?
* throw things around you in a threatening way?
* can't act like a normal human being?
* feel depressed, or suffer from a mental disorder?

Do not hesitate to call the hospital for professional help from a psychiatrist.
046-171000

Efter gårdagens inlägg skulle man ju kunna tro att vi studenter inte gör någonting alls som skulle kunna kategoriseras som "seriösa studieaktiviteter". Det är faktiskt inte helt sant. Idag har undertecknad exempelvis tillbringat rätt många timmar med att sitta och plugga inför stundande tenta. Herr D var ännu värre och började redan vid åtta medan jag gled upp till Studiecentrum en kvart eller så efter klockan slagit tio. Ungefär sex timmar senare, give or take, var beslutet enhälligt att vi fullgjort ett gott dagsverke.

Nu är det Neil Young, som jag för övrigt skall se live i sommar, som rullar ut ur högtalarna - soft soft soft.

Imorgon blir det heldagsplugg igen, och då ska även jag försöka med konststycket att, utan hjälp av inprogrammerad tysk disciplin som vissa andra har, börja vid 0800.

Old man look at my life,
Twenty four
and there's so much more
Live alone in a paradise

Precis hemkommen efter ännu en så kallad exkursion med klassen. Köpenhamn var målet och 8:39 rullade tåget iväg från Lunds C. Tanken med resan var att vår danska lärare (som idag var helt förståelig eftersom han pratade engelska) skulle visa klassen hur en ökad urbanisering och gentrifikation påverkat olika delar av Köpenhamn. Eftersom jag inte läst någon kurslitteratur eller varit på någon lektion (eller ja, en och en halv om vi ska vara petiga) så var detta nyheter för mig. Men det var en ganska intressant dag ändå.

Framförallt blev dagen rätt rolig ungefär vid 12-tiden. Då var det nämligen lunch. Och i sann svensk anda så gjorde vi det som alla svenskar gör så fort de får chansen efter att ha korsat den svensk-danska gränsen. Dricka öl. Och sedan fortsatte vi att dricka öl vid varje tillfälle som gavs. Nu kanske någon undrar om inte läraren blev arg, men eftersom han var en så snäll och förstående man - fastän han var dansk, så lät han alla hållas. Dessutom berättade han att han satt med i Christianias styrelse för "research-projects", så han hade med stor sannolikhet en ganska hög toleransnivå - i många avseenden.

Och det var ju trots allt ingen drängfylla det var tal om, mest trevligtattgåuteisolen-berusning. Trevligt var det i alla händelser. Mycket trevligt.

Varför är det alltid så att när jag blir trött, så går jag och borstar tänderna, och två minuter senare är jag pigg som ett damp-barn? Är det några otillåtna, ej redovisade substanser i tandkräm eller vad är det frågan om?

Har ju en dansk lärare som man inte förstår så mycket av, dessutom ska han leda klassen på ännu en "exkursion", denna gång i Köpenhamn. Jag är skeptisk till hur det hela kommer fungera.

Idag skulle jag gå min, nästintill, dagliga timslånga promenad. Idag tänkte jag dock vara lite djärv och gå en annorlunda runda. Det resulterade givetvis i att jag gick vilse i de norra delarna av Lunds utkanter och att promenaden istället tog närmare två timmar än en.

Emedan Kristi Brud just nu bevisar för hela svenska folket på SVT2 att hon med stor sannolikhet inte är riktig i sin skalle någonstans, sitter jag och Bogdan på MSN och kommer med olika teorier runt hennes person. Tyvärr är det inte alls lämpligt att citera något av innehållet på denna plats.

För övrigt spydde jag för en stund sen galla över ett av mina favorithatobjekt; människor som i sin naivitet tror att de kan åka till "spännande" ställen och kunna försörja sig på luft, allt medan de träffar "spännande" människor (gärna folk som är kulturella). I det fall som jag och de Kök diskuterade var det en kvinnlig bekant som drömt om att åka till London, med motiveringen att "Pete Doherty kommer ju faktiskt därifrån!" Min summering av den tanken blev så här:

tias/th || http://tiasth.blogg.se säger (23:52): Jomen du vet hela det här: när jag blir stor ska jag flytta till häftiga ställen. Utan att fatta att det även kommer medföra en karriär som servitris på nått random bed & breakfast, typ.
tias/th || http://tiasth.blogg.se säger (23:53): Och sen när hon väl flyttar hem så inser hon att nej, det var kanske inte en så jävla bra idé, och att det enda hon fick ut av sin utflykt var klamydia och priviligiet att få suga av ett halvt okänt myspace-bands bassist.


Nåväl, nu ska jag lägga mig och glo på lite TV innan jag somnar.

Jag vaknade för en halvtimme sen och den smaken jag hade i munnen kan ha varit så dålig att den platsar på top5 över världens äckligaste saker. Tapaskvällen igår var sjukt trevlig, mycket tapas och ännu mer vin. Därav är man inte så kaxig idag, men det är smällar man får ta. Det snurrar fortfarande rätt mycket i mitt stackars huvud, vet inte riktigt hur jag ska tackla det problemet. Ska bege mig ut på frukostjakt nevertheless.

Det vankas väl snart Schlagerfestival igen, denna gång är det de europeiska länderna plus Israel som ska göra upp om vem som kan få flest röster på sämst låt. Jag tror mig dock ha hittat en av favoriterna till detta pris
Har man en 75årig gubbe från balkan som rappar och kallar sig 75 cents, då måste man ju förtjäna att vinna.

Imorgon ska vi ha tapasbuffé här i korridoren, alla ska göra en liten rätt och sen äter och dricker vi lite. Det här med tapas är något nytt för mig, men om jag fattat det rätt så är det egentligen bara ett spanskt ord för smårätter. Nåväl, jag hittade ett sjukt enkelt recept där man gör en röra med parmesan och craime fraiche och lite smågrejer och sen lägger det i paprikor, så det kommer bli mitt bidrag.

Nu ska jag fortsätta dricka Brämhults juice och lyssna på musik.

På bussutflykten igår, a.k.a Exkursionen, så satt jag och en kamrat bredvid varandra och ja, vi var väl kanske inte helt peppade på att lära oss alltför mycket om hur landskapet i Staffanstorp har förändrats genom de senaste 300 åren, eller om det verkligen legat en sjö vid slottet Svaneholm. Så vi lät fantasin flöda och kom på ett gäng idéer om hur man borde genmanipulera och klona fram helt nya djurarter och sätta in i den skånska myllan. Några av våra förslag var gäddlammet, snokmåsen och inte minst fjärilshästen.
Sen låtsades vi vara Arne Weise genom att lägga in olika kommentarer om naturen vi körde förbi, typ: "Nu kör vi förbi ett rapsfält, och det är ju som vi alla vet Gäddlammets naturliga miljö, har vi tur ser vi ett när det ska upp till ytan och leta föda!".
Så kul kan man ha på en exkursion minsann!


Nu ska jag försöka bli lite lite piggare för att kunna ta mig till skolan som börjar om en timme.

Väldigt snart ska jag ge mig iväg till skolan. Det vankas en "exkursion" ut i det skånska landskapet, som vanligt tycker akademikerna att det är roligt att använda andra ord än beskrivade sådana. Ett mycket mer rättvist epitet vore "instängd i en buss där ni ska tvingas se alla skånes åkrar på en dag". Skiten är ju ändå obligatorisk så det är inte så att de skulle förlora elevernas närvaro på att beskriva saken för vad den faktiskt är.

God morgon.

Ska lägga mig och somna in till den mycket roliga filmen Anchorman nu. Har sett den rätt många gånger, men nu var det ett tag sen. Jag bjuder på min favoritscen ur denna film som dock är lite lam utan sammanhang. God natt!

Helgen har varit strålande. Mycket sol och öl i botaniska och på gården här utanför. Har arbetat upp en riktigt vass "bonna-bränna" som jag inte riktigt har någon plan för hur jag ska få bort.

Min gamla vapendragare David alias Burken/Bogdan/Dunken/Hugo frågade en tjej igår om hon varit utomlands eller liknande. Detta var en fullkomligt berättigad fråga eftersom hon såg ut att vara doppad i Anthon Bergs nya supermörka choklad. På denna fråga svarade hon att "nej, jag har bara spelat lite brännboll idag". Om jag nu kommer ihåg rätt så slutade också samtalet där. Att bli så sjukt brunbränd genom att spela lite brännboll i en timme eller två en solig dag i maj - det är onekligen bra jobbat. Och en lögn givetvis.

En kille från falkenberg som vill vara anonym men som har ett basketklingande smeknamn har också förgyllt tillvaron här i "Lommiga Lund" denna helg.


Jag kom nyss hem från Mustasch-mannen där vi såg på filmen Iron Man. Vi bestämde oss efteråt att vi äntligen har hittat vårt "kall" i livet. Att försöka få så många människor som möjligt att inte se filmen. Den var obeskrivligt dålig. Jag ser hellre hela säsong två av One Tree Hill än att genomlida den filmen igen.

Nu rullar Bruce i högtalarna, behöver softa ner lite efter en, med mina mått mätt åtminstone, aktiv helg.

När jag vaknade idag, varm, och öppnade mitt fönster noterade jag att två personer låg nedanför mitt fönster och solade. Det är ingen ovanlighet, men jag brukar göra samma grej varje gång jag upptäcker det - jag sätter igång hög musik med fönstret öppet. Men jag försöker att förvirra de som ligger utanför och tjuvåker på min stereo-anläggning. Det blandas med musiken så mycket som det går. Först vaggas de in i några lugna soul-låtar, för att sen chockas med en våldsam Cradle of filth-låt, för att sedan smaka på en Dan Berglund-pärla för att sen bli förskräckta av texterna av stenhård vulgär hiphop, för att till sist landa med en sunkig svensk 80-talsballad av typen som Tommy Nilsson blev känd för.

Och så sitter jag här och skrattar lite för mig själv, med ett litet hopp att männniskorna där ute tänker "ojoj, här bor det ju en helt crazy person".


Ibland är det inte fel att vara lättroad.

Vaknade vid halv elva, gick ut på innergården en halvtimme senare och kom in för en liten stund sen. Riktigt skönt att ligga på en filt i gräset och "plugga". Jag misstänker dock att jag bränt mig, framförallt på armarna, så hur skönt det blir inatt återstår ju att se.

Nejdå, nu är det inte så att jag gått och blivit emo och skurit mig i armen. Ville mest koppla denna rubrik till föregående. Nej, det är så odramatiskt att jag testade en ny grej nyss när jag rakade mig, jag rakade mig med kallt vatten. Det gick väl sådär, jag skar mig rätt illa på hakan vilket gör att jag använt upp en hel toarulle snart till att försöka få stopp på den allvarliga blödningen.

Skämt åsido, så gjorde jag faktiskt mig själv en stor tjänst idag - jag lämnade in min trasiga cykel på lagning. Anledningen till att den är trasig är rätt rolig. Jag och David, som även gärna blir kallad Doktorn/Hugo/Dunken/Burken/Bogdan m.m, tyckte att det vore festligt att fixa den punktering som uppstått på min cykels bakhjul. Eller så var det så att just för att vi befann oss i ett festligt tillstånd som tyckte vi det skulle vara en bra idé. Nåväl, Doktorn/Hugo/Dunken/Burken/Bogdan fixade min punktering. Problemet var väl bara det att bakhjulet nu gick väldigt väldigt trögt. Det struntade jag förstås i, fortsatte att cykla på cykeln tills den bröt ihop med en ny punktering en vecka senare.

Så nu har jag varit utan cykel i mer än en månad, enbart p.g.a. min egen lathet att gå den halva kilometern till cykelreparatören för att lämna in eländet. Men idag hände det!


Man får ta vara på det lilla här i livet.

Jag tycker det pratas rätt lite om döden. Eller rättare sagt vad som händer efteråt, det står ju i tidningar hela tiden om folk som dör. I naturkatastrofer, självmord, våldsdåd och så vidare. Alla religioner har sin egen uppfattning om vad som händer när vi dör. Den ena tron säger att man kommer till himlen, den andra att man återföds, den tredje talar om ett paradis, den fjärde om ett paradis med ett gäng oskulder. Hela registret finns. Det kluriga är ju tyvärr att ingen vet. Man kan vara fullständigt totalt övertygad om att ens tro är helt sann - men det är ju fortfarande bara en tro, om än en i vissa fall en väldigt stark sådan. Faktum kvarstår dock: ingen kan med exakt hundra procent veta.

Jag och min goda vän, som har ett liknande smeknamn som en känd basketspelare, brukar rätt ofta prata om detta. Vi pratar om våra liv, vår existens. Vi är rätt överrens om att vår existens inte är riktigt tillfredsställande. Nu är det inte så att vi likt två fjortonåriga emo-kids tror att vi är ensamma om detta. Inte alls, vi är mycket väl medvetna att vi delar denna känsla med i princip resten av denna planets befolkning.

Under de senaste månaderna har jag fått besked om att ett par människor som jag träffat, inte är direkt bekant med men jag vet liksom vilka det är och jag har i något fall hälsat på dem någon gång sådär, har tagit livet av sig. Jag tycker det är lika delar hemskt som intressant. Jag brukar tänka på livet som en sådan där gammaldags våg. I den ena vågskålen har man alla sina glädjeämnen i livet. I den andra ligger alla bekymmer, all ångest, allt som tär på själen. Min egna lilla teori är att när den där vågen till slut väger över alltför mycket till den dåliga sidan, när man till slut inte kan intala sig själv att det faktiskt väger jämnt mellan de två vågskålarna. När man till slut inser att ens liv innehåller så ofantligt mycket mer skit än glädje, det är då man beslutar att det inte är värt att hålla kvar i vågen. Det är då man släpper taget.

Problemet är ju dock fortfarande att det inte går att lösa ekvationen om det vore värt det, inte ens med min blåögda lilla teori. För vi vet ju som sagt inte om det är värt att släppa taget. Är det värt att släppa taget om det sen inte händer något? Eller tänk om man hamnar i helvetet som t.ex. katolikerna säger? Det skulle ju definitivt kännas som ett nerköp, hur mycket skit man än har i den där ena vågskålen.

Hursomhelst så har jag och min vän hittills alltid kommit fram till att det förmodligen inte vore värt att ta livet av sig hur sunkigt livet än kan tyckas vara. För det är ju det också - hur "stora" problem man än kan tyckas ha så är det alltid nån jävel som har det värre. Det ligger i människans natur att alltid förstora upp sina egna problem och glömma att se sig omkring.

Det är nog det vi borde bli bättre på, att se oss omkring. För när allt kommer omkring kanske livet inte ter sig så dåligt trots allt. Goda vänner, vin och sena nätter kanske kan väga upp en del av skiten vi får utstå?

Jag får rätt ofta frågan vart all tid egentligen går till som student, eftersom jag rätt sällan på frågan "Vad har du gjort idag?" svarar "Pluggat". Jag kom precis på mig själv att jag ägnat de senaste 45 minuterna åt att organisera efter säsong och namnge alla 110 avsnitt jag har av Family Guy.

Jag är inte helt säker på att det räknas som att ta vara på sin tid, och jag är ännu mindre säker på att det är det som CSN ger och lånar mig pengar för att göra.

Det här med sömn är ju rätt roligt, jag brukar klaga på att jag inte kan somna på kvällarna och sen sover bort dagarna som en följd. Igår och idag har det varit tvärtom - vaknat tidigt i ottan. Förvisso trött, men omöjligt att somna om. Det kan ha och göra med det hemska ljus som börjar redan vid sju på morgon.

Nåväl, det här med att vakna vid sju medför att man kan ligga och titta på SVTs Nyhetsmorgon. Jag tycker det är rätt underhållande emellanåt eftersom gästerna de har i programmet ofta är av så dålig kvalitét. Idag har två höjdare varit i Nyhetsmorgon. Dels Tommy Engstrand i någon slags sportpanel. Gamle Herr Engstrand är ju lite av en legend i sport-tv så man kan väl inte spotta alltför mycket på honom. Men det är ändå helt fantastiskt att den mannen inte säger någonting av värde under de 10 minuter Sportpanelen har till sitt förfogande. Det enda som kommer ur hans mun är klyschor, klyschor och så lite klyschor på det. "Han har tjänat så mycket pengar att han bara spelar för att vinna nu". "Allting går i cykler". "Nuförtiden vet man ju inte vem som kan vara dopad". Och så vidare.

Den andra profilen är den galna trädgårdsmästaren. En fullkomligt hyperaktiv ADHD-kvinna som pratar i 200 km/h om hur hemskt det är att man kan köpa växter som inte håller "fackhandelskvalitét", och sedan recenserar trädgårdsböcker i ett sådant tempo att de enda ord jag uppfattade var "trädgård", "bok", "fantastisk" och "plantera".


Nu blir det frukostjakt.

Jag tittar rätt mycket på hockey just nu från Kanada och USA. Då får man även en dos nordamerikansk reklam. Den här tycker jag är riktigt vass faktiskt. Det är nästan så man ångrar att man inte gjorde lumpen!



We don't accept applications - only commitments.

Helt seriöst - är det verkligen nån som går på det?

Jag tror man lika gärna kunde haft We don't take shit - we eat it.

...stödjer en annan skräcködla. Givetvis. Men jag vet inte, hade jag varit presidentkandidat hade jag nog jublat mer om en sådan gammal hynda inte hade uttalat sig positivt om mig. Men en sak får man ju åtminstone ge Liz "Pannan i nacken" Taylor. Hon har åtminstone varit en sådan där stabil och lojal fru som den fundamentalist-kristna högern i USA gillar, där tror jag hon kan ragga riktigt många röster.


* Conrad "Nicky" Hilton (May 6, 1950 - January 29, 1951) (divorced)
* Michael Wilding (February 21, 1952 - January 26, 1957) (divorced)
* Michael Todd (February 2, 1957 - March 22, 1958) (widowed)
* Eddie Fisher (May 12, 1959 - March 6, 1964) (divorced)
* Richard Burton (March 15, 1964 - June 26, 1974) (divorced)
* Richard Burton (again) (October 10, 1975 - July 29, 1976) (divorced)
* John Warner (December 4, 1976 - November 7, 1982) (divorced)
* Larry Fortensky (October 6, 1991 - October 31, 1996) (divorced)